Psalmorum 17
1 oratio David exaudi Domine iustitiam meam intende deprecationem meam auribus percipe orationem meam non in labiis dolosis
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 de vultu tuo iudicium meum prodeat oculi tui videant aequitates
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 probasti cor meum visitasti nocte igne me examinasti et non est inventa in me iniquitas
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 ut non loquatur os meum opera hominum propter verba labiorum tuorum ego custodivi vias duras
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 perfice gressus meos in semitis tuis ut non moveantur vestigia mea
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 ego clamavi quoniam exaudisti me Deus inclina aurem tuam mihi et exaudi verba mea
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 mirifica misericordias tuas qui salvos facis sperantes in te
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 a resistentibus dexterae tuae custodi me ut pupillam oculi sub umbra alarum tuarum proteges me
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 a facie impiorum qui me adflixerunt inimici mei animam meam circumdederunt super me;
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 adipem suum concluserunt os eorum locutum est superbia
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 proicientes me nunc circumdederunt me oculos suos statuerunt declinare in terram
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 susceperunt me sicut leo paratus ad praedam et sicut catulus leonis habitans in abditis
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 exsurge Domine praeveni eum et subplanta eum eripe animam meam ab impio frameam tuam
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 ab inimicis manus tuae Domine a paucis de terra divide eos in vita eorum de absconditis tuis adimpletus est venter eorum saturati sunt filiis et dimiserunt reliquias suas parvulis suis
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 ego autem in iustitia apparebo conspectui tuo satiabor cum apparuerit gloria tua
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
