Psalmorum 147
1 alleluia Aggei et Zacchariae laudate Dominum quoniam bonum psalmus Deo nostro sit iucunda decoraque; laudatio
Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
2 aedificans Hierusalem Dominus dispersiones Israhel congregabit
HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
3 qui sanat contritos corde et alligat contritiones illorum
Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
4 qui numerat multitudinem stellarum et omnibus eis nomina vocans
Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
5 magnus Dominus noster et magna virtus eius et sapientiae eius non est numerus
Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
6 suscipiens mansuetos Dominus humilians autem peccatores usque ad terram
HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 praecinite Domino in confessione psallite Deo nostro in cithara
Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
8 qui operit caelum nubibus et parat terrae pluviam qui producit in montibus faenum et herbam servituti hominum
honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
9 et dat iumentis escam ipsorum et pullis corvorum invocantibus eum
honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
10 non in fortitudine equi voluntatem habebit nec in tibiis viri beneplacitum erit ei
Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
11 beneplacitum est Domino super timentes eum et in eis qui sperant super misericordia eius
HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
12 alleluia lauda Hierusalem Dominum lauda Deum tuum Sion
Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
13 quoniam confortavit seras portarum tuarum benedixit filiis tuis in te
Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
14 qui posuit fines tuos pacem et adipe frumenti satiat te
Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
15 qui emittit eloquium suum terrae velociter currit sermo eius
Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
16 qui dat nivem sicut lanam nebulam sicut cinerem spargit
Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
17 mittit cristallum suum sicut buccellas ante faciem frigoris eius quis sustinebit
Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
18 emittet verbum suum et liquefaciet ea flabit spiritus eius et fluent aquae
Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
19 qui adnuntiat verbum suum Iacob iustitias et iudicia sua Israhel
Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
20 non fecit taliter omni nationi et iudicia sua non manifestavit eis
Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
