Psalmorum 14

1 in finem psalmus David dixit insipiens in corde suo non est Deus corrupti sunt et abominabiles facti sunt in studiis suis non est qui faciat bonum non est usque ad unum

En Psalm Davids, till att föresjunga. De dårar säga i sitt hjerta: Det är ingen Gud till; de doga intet, och äro en styggelse med sitt väsende; det är ingen, som väl gör.

2 Dominus de caelo prospexit super filios hominum ut videat si est intellegens aut requirens Deum

Herren såg af himmelen uppå menniskors barn, att han se skulle om der någor förståndig vore, och efter Gud frågade.

3 omnes declinaverunt simul inutiles facti sunt non est qui faciat bonum non est usque ad unum sepulchrum patens est guttur eorum linguis suis dolose agebant venenum aspidum sub labiis eorum quorum os maledictione et amaritudine plenum est veloces pedes eorum ad effundendum sanguinem contritio et infelicitas in viis eorum et viam pacis non cognoverunt non est timor Dei ante oculos eorum

Men de äro alle afvekne, och allesammans odogse; det är ingen, som väl gör, ja icke en.

4 nonne cognoscent omnes qui operantur iniquitatem qui devorant plebem meam sicut escam panis

Vill då ingen af de ogerningsmän det märka? de som mitt folk uppfräta, på det de måga föda sig; men Herran åkalla de intet.

5 Dominum non invocaverunt illic trepidaverunt timore ubi non erat timor

Der frukta de sig; men Gud är när de rättfärdigas slägte.

6 quoniam Deus in generatione iusta consilium inopis confudistis quoniam Dominus spes eius est

I skämmen den fattigas råd; men Gud är hans tröst.

7 quis dabit ex Sion salutare Israhel cum averterit Dominus captivitatem plebis suae exultabit Iacob et laetabitur Israhel

Ack! att hjelpen af Zion öfver Israel komme, och Herren sitt fångna folk förlossade; så skulle Jacob glad vara, och Israel fröjda sig.