< Psalmorum 129 >
1 canticum graduum saepe expugnaverunt me a iuventute mea dicat nunc Israhel
En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 saepe expugnaverunt me a iuventute mea etenim non potuerunt mihi
mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 supra dorsum meum fabricabantur peccatores prolongaverunt iniquitatem suam
På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Dominus iustus concidet cervices peccatorum
Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 confundantur et convertantur retrorsum omnes qui oderunt Sion
De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 fiant sicut faenum tectorum quod priusquam evellatur exaruit
De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 de quo non implevit manum suam qui metit et sinum suum qui manipulos colligit
ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 et non dixerunt qui praeteribant benedictio Domini super vos benediximus vobis in nomine Domini
och de som gå där fram kunna icke säga: "HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn."