Psalmorum 102
1 oratio pauperis cum anxius fuerit et coram Domino effuderit precem suam Domine exaudi orationem meam et clamor meus ad te veniat
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 non avertas faciem tuam a me in quacumque die tribulor inclina ad me aurem tuam in quacumque die invocavero te velociter exaudi me
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 quia defecerunt sicut fumus dies mei et ossa mea sicut gremium aruerunt
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 percussum est ut faenum et aruit cor meum quia oblitus sum comedere panem meum
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 a voce gemitus mei adhesit os meum carni meae
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 similis factus sum pelicano solitudinis factus sum sicut nycticorax in domicilio
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 vigilavi et factus sum sicut passer solitarius in tecto
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 tota die exprobrabant mihi inimici mei et qui laudabant me adversus me iurabant
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 quia cinerem tamquam panem manducavi et poculum meum cum fletu miscebam
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 a facie irae et indignationis tuae quia elevans adlisisti me
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 dies mei sicut umbra declinaverunt et ego sicut faenum arui
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 tu autem Domine in aeternum permanes et memoriale tuum in generationem et generationem
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 tu exsurgens misereberis Sion quia tempus miserendi eius quia venit tempus
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 quoniam placuerunt servis tuis lapides eius et terrae eius miserebuntur
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 et timebunt gentes nomen Domini et omnes reges terrae gloriam tuam
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 quia aedificabit Dominus Sion et videbitur in gloria sua
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 scribantur haec in generationem alteram et populus qui creabitur laudabit Dominum
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 quia prospexit de excelso sancto suo Dominus de caelo in terram aspexit
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 ut audiret gemitum conpeditorum ut solvat filios interemptorum
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 ut adnuntiet in Sion nomen Domini et laudem suam in Hierusalem
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 in conveniendo populos in unum et reges ut serviant Domino
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 respondit ei in via virtutis suae paucitatem dierum meorum nuntia mihi
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 ne revoces me in dimidio dierum meorum in generationem et generationem anni tui
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 initio tu Domine terram fundasti et opera manuum tuarum sunt caeli
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 ipsi peribunt tu autem permanes et omnes sicut vestimentum veterescent et sicut opertorium mutabis eos et mutabuntur
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 tu autem idem ipse es et anni tui non deficient
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 filii servorum tuorum habitabunt et semen eorum in saeculum dirigetur
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
