Proverbiorum 9
1 sapientia aedificavit sibi domum excidit columnas septem
Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
2 immolavit victimas suas miscuit vinum et proposuit mensam suam
Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
3 misit ancillas suas ut vocarent ad arcem et ad moenia civitatis
Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
4 si quis est parvulus veniat ad me et insipientibus locuta est
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
5 venite comedite panem meum et bibite vinum quod miscui vobis
»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
6 relinquite infantiam et vivite et ambulate per vias prudentiae
Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
7 qui erudit derisorem ipse sibi facit iniuriam et qui arguit impium generat maculam sibi
(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
8 noli arguere derisorem ne oderit te argue sapientem et diliget te
Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
9 da sapienti et addetur ei sapientia doce iustum et festinabit accipere
Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
10 principium sapientiae timor Domini et scientia sanctorum prudentia
HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
11 per me enim multiplicabuntur dies tui et addentur tibi anni vitae
Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
12 si sapiens fueris tibimet ipsi eris si inlusor solus portabis malum
Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»
13 mulier stulta et clamosa plenaque inlecebris et nihil omnino sciens
En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
14 sedit in foribus domus suae super sellam in excelso urbis loco
Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
15 ut vocaret transeuntes viam et pergentes itinere suo
för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
16 quis est parvulus declinet ad me et vecordi locuta est
»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:
17 aquae furtivae dulciores sunt et panis absconditus suavior
»Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»
