Liber Numeri 32

1 filii autem Ruben et Gad habebant pecora multa et erat illis in iumentis infinita substantia cumque vidissent Iazer et Galaad aptas alendis animalibus

Rubens barn och Gads barn hade ganska mycken boskap; och de sågo det landet Jaeser och Gilead, att det var beqvämt rum till att föda boskap.

2 venerunt ad Mosen et ad Eleazarum sacerdotem et principes multitudinis atque dixerunt

Så kommo de, och talade till Mose, och till Presten Eleazar, och till Förstarna i menighetene:

3 Atharoth et Dibon et Iazer et Nemra Esbon et Eleale et Sabam et Nebo et Beon

Det landet Ataroth, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon,

4 terram quam percussit Dominus in conspectu filiorum Israhel regionis uberrimae est ad pastum animalium et nos servi tui habemus iumenta plurima

Som Herren slagit hade för Israels menighet, är beqvämt till boskap, och vi dine tjenare hafve boskap;

5 precamurque si invenimus gratiam coram te ut des nobis famulis tuis eam in possessionem ne facias nos transire Iordanem

Och sade ytterligare: Hafve vi funnit nåde för dig, så gif dinom tjenarom detta landet till eget; och så fare vi intet öfver Jordanen.

6 quibus respondit Moses numquid fratres vestri ibunt ad pugnam et vos hic sedebitis

Mose sade till dem: Skulle edra bröder draga i strid, och I skullen blifva här?

7 cur subvertitis mentes filiorum Israhel ne transire audeant in locum quem eis daturus est Dominus

Hvi omvänden I Israels barnas hjerta, att de icke skola draga utöfver, uti det land, som Herren dem gifva skall?

8 nonne ita egerunt patres vestri quando misi de Cadesbarne ad explorandam terram

Alltså gjorde ock edra fäder, då jag sände dem ifrå KadesBarnea, till att skåda landet;

9 cumque venissent usque ad vallem Botri lustrata omni regione subverterunt cor filiorum Israhel ut non intrarent fines quos eis Dominus dedit

Och då de voro komne ditupp, allt intill den bäcken Escol, och sågo landet, omvände de Israels barnas hjerta, så att de icke ville in uti landet, som Herren dem gifva ville.

10 qui iratus iuravit dicens

Och Herrans vrede förgrymmade sig på den tiden, och han svor, och sade:

11 si videbunt homines isti qui ascenderunt ex Aegypto a viginti annis et supra terram quam sub iuramento pollicitus sum Abraham Isaac et Iacob et noluerunt sequi me

Detta folket, som utur Egypten draget är, ifrå tjugu år och deröfver, skola ju icke se det landet, som jag Abraham, Isaac och Jacob svorit hafver; derföre, att de mig icke troliga efterföljt hafva;

12 praeter Chaleb filium Iepphonne Cenezeum et Iosue filium Nun isti impleverunt voluntatem meam

Undantagnom Caleb, Jephunne son, den Kenisiten, och Josua, Nuns son; ty de hafva Herranom troliga efterföljt.

13 iratusque Dominus adversum Israhel circumduxit eum per desertum quadraginta annis donec consumeretur universa generatio quae fecerat malum in conspectu eius

Så förgrymmade sig Herrans vrede öfver Israel, och lät fara dem hit och dit i öknene i fyratio år, intilldess en ände vardt på allt det slägtet, som syndat hade emot Herran.

14 et ecce inquit vos surrexistis pro patribus vestris incrementa et alumni hominum peccatorum ut augeretis furorem Domini contra Israhel

Och si, I ären inträdde uti edra fäders stad, att syndarena skola vara desto flere, och att I också Herrans vrede och grymhet ännu föröka skullen emot Israel.

15 qui si nolueritis sequi eum in solitudine populum derelinquet et vos causa eritis necis omnium

Förty om I vänden eder ifrå honom, så varder han ock ännu länger låtandes eder blifva i öknene, och så förderfven I allt detta folket.

16 at illi prope accedentes dixerunt caulas ovium fabricabimus et stabula iumentorum parvulis quoque nostris urbes munitas

Då gingo de fram, och sade: Vi vilje allenast bygga här fägårdar för vår boskap, och städer för vår barn;

17 nos autem ipsi armati et accincti pergemus ad proelium ante filios Israhel donec introducamus eos ad loca sua parvuli nostri et quicquid habere possumus erunt in urbibus muratis propter habitatorum insidias

Men vi vilje väpna oss, och gå framför Israels barn, intilldess vi före dem till deras rum; vår barn skola blifva uti de fasta städer för landsens inbyggares skull.

18 non revertemur in domos nostras usquequo possideant filii Israhel hereditatem suam

Vi vilje icke vända hemåt, intilldess Israels barn intaga hvar sitt arf;

19 nec quicquam quaeremus trans Iordanem quia iam habemus possessionem nostram in orientali eius plaga

Ty vi vilje intet ärfva med dem på hinsidan Jordan; utan vårt arfvegods må vara på denna sidone Jordan österut.

20 quibus Moses ait si facitis quod promittitis expediti pergite coram Domino ad pugnam

Mose sade till dem: När I det göra viljen, att I rusten eder till strid för Herranom;

21 et omnis vir bellator armatus Iordanem transeat donec subvertat Dominus inimicos suos

Så drager öfver Jordan för Herranom, hvilken som helst ibland eder väpnader är, tilldess I utdrifven hans fiendar ifrå hans ansigte;

22 et subiciatur ei omnis terra tunc eritis inculpabiles et apud Dominum et apud Israhel et obtinebitis regiones quas vultis coram Domino

Och landet blifver undergifvet för Herranom; sedan skolen I vända om, och oskyldige vara för Herranom, och för Israel; och skolen så hafva detta landet till eget för Herranom.

23 sin autem quod dicitis non feceritis nulli dubium quin peccetis in Dominum et scitote quoniam peccatum vestrum adprehendet vos

Men om I det icke göra viljen, si, så varden I syndande emot Herran, och varden edra synder förnimmande, då de begripa eder.

24 aedificate ergo urbes parvulis vestris et caulas ac stabula ovibus ac iumentis et quod polliciti estis implete

Så bygger nu städer för edor barn, och fägårdar för edor boskap; och görer som I sagt hafven.

25 dixeruntque filii Gad et Ruben ad Mosen servi tui sumus faciemus quod iubet dominus noster

Gads barn och Rubens barn sade till Mose: Dine tjenare skola göra såsom min herre budit hafver.

26 parvulos nostros et mulieres et pecora ac iumenta relinquemus in urbibus Galaad

Vår barn, hustrur, håfvor, och all vår boskap skola blifva uti Gileads städer.

27 nos autem famuli tui omnes expediti pergemus ad bellum sicut tu domine loqueris

Men vi dine tjenare vilje alle väpnade draga i stridena för Herranom, såsom min herre sagt hafver.

28 praecepit ergo Moses Eleazaro sacerdoti et Iosue filio Nun et principibus familiarum per tribus Israhel et dixit ad eos

Då böd Mose för deras skull Prestenom Eleazar, och Josua, Nuns son, och de öfversta fäderna i Israels barnas slägter;

29 si transierint filii Gad et filii Ruben vobiscum Iordanem omnes armati ad bellum coram Domino et vobis fuerit terra subiecta date eis Galaad in possessionem

Och sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn draga öfver Jordan med eder, alle väpnade till strid för Herranom, och landet blifver eder allt undergifvet; så gifver dem det landet Gilead till eget;

30 sin autem noluerint transire vobiscum in terram Chanaan inter vos habitandi accipiant loca

Men draga de icke med eder väpnade, så skola de ärfva med eder i Canaans lande.

31 responderuntque filii Gad et filii Ruben sicut locutus est Dominus servis suis ita faciemus

Gads barn och Rubens barn svarade, och sade: Såsom Herren talat hafver till dina tjenare, så vilje vi göra.

32 ipsi armati pergemus coram Domino in terram Chanaan et possessionem iam suscepisse nos confitemur trans Iordanem

Vi vilje draga väpnade för Herranom in uti Canaans land, och besitta vårt arfvegods på desso sidone Jordan.

33 dedit itaque Moses filiis Gad et Ruben et dimidiae tribui Manasse filii Ioseph regnum Seon regis Amorrei et regnum Og regis Basan et terram eorum cum urbibus suis per circuitum

Så gaf Mose Gads barnom, och Rubens barnom, och den halfva slägtene Manasse, Josephs sons, Sihons rike, de Amoreers Konungs, och Ogs rike, Konungens i Basan, landet och städerna i alla gränsor, deromkring.

34 igitur extruxerunt filii Gad Dibon et Atharoth et Aroer

Då byggde Gads barn Dibon, Ataroth, Aroer,

35 Etrothsophan et Iazer Iecbaa

Atroth, Sophan, Jaeser, Jogbeha,

36 et Bethnemra et Betharan urbes munitas et caulas pecoribus suis

Bethnimra och Betharan, bevarada städer och fägårdar.

37 filii vero Ruben aedificaverunt Esbon et Eleale et Cariathaim

Rubens barn byggde Hesbon, Eleale, Kiriathaim,

38 et Nabo et Baalmeon versis nominibus Sabama quoque inponentes vocabula urbibus quas extruxerant

Nebo, BaalMeon; och förvände namnen; och Sibma; och gåfvo de städer namn, som de byggde.

39 porro filii Machir filii Manasse perrexerunt in Galaad et vastaverunt eam interfecto Amorreo habitatore eius

Och Machirs barn, Manasse sons, drogo till Gilead, och vunno den, och fördrefvo de Amoreer, som derinne voro.

40 dedit ergo Moses terram Galaad Machir filio Manasse qui habitavit in ea

Då gaf Mose Machir, Manasse sone, Gilead; och han bodde deruti.

41 Iair autem filius Manasse abiit et occupavit vicos eius quos appellavit Avothiair id est villas Iair

Men Jair, Manasse son, drog bort, och vann deras byar, och kallade dem HavothJair.

42 Nobe quoque perrexit et adprehendit Canath cum viculis suis vocavitque eam ex nomine suo Nobe

Nobah drog åstad, och vann Kenath med dess döttrar, och kallade dem Nobah efter sitt namn.