Leviticus 25

1 locutusque est Dominus ad Mosen in monte Sinai dicens

Och Herren talade med Mose på Sinai berg, och sade:

2 loquere filiis Israhel et dices ad eos quando ingressi fueritis terram quam ego dabo vobis sabbatizet sabbatum Domini

Tala med Israels barn, och säg till dem: När I kommen in uti det land, som jag eder gifvandes varder, skolen I hålla landsens helg Herranom;

3 sex annis seres agrum tuum et sex annis putabis vineam tuam colligesque fructus eius

Så att du i sex år sår din åker, och i sex år skär din vingård, och samlar in fruktena;

4 septimo autem anno sabbatum erit terrae requietionis Domini agrum non seres et vineam non putabis

Men på sjunde årena skall landet hålla Herranom sina stora helg, i hvilko du icke skall så din åker, eller berga din vingård.

5 quae sponte gignit humus non metes et uvas primitiarum tuarum non colliges quasi vindemiam annus enim requietionis terrae est

Och hvad af sig sjelfvo växer, efter din afbergning, skall du icke berga; och de vindrufvor, som utan ditt arbete växte äro, skall du icke afhemta, efter det är landsens helgår;

6 sed erunt vobis in cibum tibi et servo tuo ancillae et mercennario tuo et advenae qui peregrinantur apud te

Utan landsens helgår skall du fördenskull hålla, att du skall äta deraf, din tjenare, din tjenarinna, din dagakarl, din husman, din främling när dig;

7 iumentis tuis et pecoribus omnia quae nascuntur praebebunt cibum

Din boskap, och djuren i ditt land, allt det der växer skall vara till mats.

8 numerabis quoque tibi septem ebdomades annorum id est septem septies quae simul faciunt annos quadraginta novem

Och du skall räkna sju sådana helgår, så att sju år skola sju resor tald varda, och den sju helgårs tiden gör nio och fyratio år.

9 et clanges bucina mense septimo decima die mensis propitiationis tempore in universa terra vestra

Då skall du låta blåsa i basunen öfver allt edart land, på tionde dagen i sjunde månadenom, rätt på Försonedagen.

10 sanctificabisque annum quinquagesimum et vocabis remissionem cunctis habitatoribus terrae tuae ipse est enim iobeleus revertetur homo ad possessionem suam et unusquisque rediet ad familiam pristinam

Och I skolen helga det femtionde året, och skolen kalla det ett friår i landena, allom dem som bo derinne; ty det är edart klangår. Så skall hvar och en när eder komma till sina ägor igen, och till sina slägt.

11 quia iobeleus est et quinquagesimus annus non seretis neque metetis sponte in agro nascentia et primitias vindemiae non colligetis

Ty det femtionde året är edart klangår. I skolen intet så, ej heller uppskära det af sig sjelfvo växt är, ej heller afhemta i vingårdenom det utan arbete växt är.

12 ob sanctificationem iobelei sed statim ablata comedetis

Förty klangåret skall vara heligt ibland eder. Men I skolen äta allt det som marken bär.

13 anno iobelei redient omnes ad possessiones suas

Det är klangåret, i hvilko hvar man skall komma till sitt igen.

14 quando vendes quippiam civi tuo vel emes ab eo ne contristes fratrem tuum sed iuxta numerum annorum iobelei emes ab eo

Om du något säljer dinom nästa, eller något köper af honom, skall ingen besnika sin broder;

15 et iuxta supputationem frugum vendet tibi

Men efter klangårens tal skall du köpa det af honom, och hvad åren sedan draga kunna, derefter skall han sälja dig det.

16 quanto plus anni remanserint post iobeleum tanto crescet et pretium et quanto minus temporis numeraveris tanto minoris et emptio constabit tempus enim frugum vendet tibi

Efter som åren äro mång till, så skall du låta risa köpet, och efter som de äro få till, skall du låta köpet falla; ty han skall sälja dig det efter som det draga kan.

17 nolite adfligere contribules vestros sed timeat unusquisque Deum suum quia ego Dominus Deus vester

Så besnike nu ingen sin nästa, utan frukta din Gud; ty Jag är Herren edar Gud.

18 facite praecepta mea et iudicia custodite et implete ea ut habitare possitis in terra absque ullo pavore

Derföre görer efter mina stadgar, och håller mina rätter, att I dem gören, på det I mågen tryggeliga bo i landena;

19 et gignat vobis humus fructus suos quibus vescamini usque ad saturitatem nullius impetum formidantes

Ty landet skall gifva eder sina frukt, att I skolen hafva nog till att äta, och bo tryggeliga derinne.

20 quod si dixeritis quid comedemus anno septimo si non seruerimus neque collegerimus fruges nostras

Och om du vorde sägandes: Hvad skole vi äta på sjunde årena; ty vi så intet, och församle ingen årsväxten?

21 dabo benedictionem meam vobis anno sexto et faciet fructus trium annorum

Så vill jag bjuda min välsignelse i sjette årena öfver eder, så att det skall göra eder treåra växt.

22 seretisque anno octavo et comedetis veteres fruges usque ad nonum annum donec nova nascantur edetis vetera

Det I sån på de åttonde årena, och af den gamla årsväxten, der äter af intill nionde året, så att I äten af det gamla, intilldess åter ny årsväxt kommer.

23 terra quoque non veniet in perpetuum quia mea est et vos advenae et coloni mei estis

Derföre skolen I icke sälja landet evinnerliga; ty landet är mitt, och I ären främmande och gäster före mig.

24 unde cuncta regio possessionis vestrae sub redemptionis condicione vendetur

Och I skolen i allt edart land låta landet till lösen.

25 si adtenuatus frater tuus vendiderit possessiunculam suam et voluerit propinquus eius potest redimere quod ille vendiderat

Om din broder varder fattig, och säljer dig sina ägor, och hans näste skyldman kommer till honom, och vill lösat, så skall han lösa det hans broder sålt hafver.

26 sin autem non habuerit proximum et ipse pretium ad redimendum potuerit invenire

Om någor vore, som ingen lösare hafver, och kan med sine hand så mycket åstadkomma, att han löser en del;

27 conputabuntur fructus ex eo tempore quo vendidit et quod reliquum est reddet emptori sicque recipiet possessionem suam

Då skall man räkna åratalet sedan han såldet, och hvad igenstår, gifve honom, som köpt hafver, att han må komma till sina ägor igen.

28 quod si non invenerit manus eius ut reddat pretium habebit emptor quod emerat usque ad annum iobeleum in ipso enim omnis venditio redit ad dominum et ad possessorem pristinum

Om hans hand icke kan finna så mycket, att han kan få någon del igen, så skall det, som han sålt hafver, vara i köparens händer intill klangåret; då skall det vara ute, och han komme till sina ägor igen.

29 qui vendiderit domum intra urbis muros habebit licentiam redimendi donec unus impleatur annus

Ho som säljer bort ett boningahus innan stadsmuren, han hafver ett helt års frist till att lösa det igen; det skall vara tiden, innan hvilken han det lösa må.

30 si non redemerit et anni circulus fuerit evolutus emptor possidebit eam et posteri eius in perpetuum et redimi non poterit etiam in iobeleo

Om han icke löser det förra än hela året ute är, så skall köparen behålla det evinnerliga, och hans efterkommande; och skall icke löst utgå i klangårena.

31 sin autem in villa fuerit domus quae muros non habet agrorum iure vendetur si ante redempta non fuerit in iobeleo revertetur ad dominum

Men är det ett hus i sådana by, der ingen mur om är, det skall man räkna lika med markene i landena; och skall varda löst, och i klangårena fritt utgå.

32 aedes Levitarum quae in urbibus sunt semper possunt redimi

De Leviters städer, och husen i städerna, der deras ägor inne äro, måga alltid löste varda.

33 si redemptae non fuerint in iobeleo revertentur ad dominos quia domus urbium leviticarum pro possessionibus sunt inter filios Israhel

Den som något löser ifrå de Leviter, den skall gå derifrån i klangårena; vare sig hus eller stad, som han besutit hafver; förty husen uti de Leviters städer äro deras ägor ibland Israels barn.

34 suburbana autem eorum non venient quia possessio sempiterna est

Men markena för deras städer skall man icke sälja; förty det är deras egendom evinnerliga.

35 si adtenuatus fuerit frater tuus et infirmus manu et susceperis eum quasi advenam et peregrinum et vixerit tecum

Om din broder varder fattig, och afsigkommer när dig, så skall du taga honom till dig, såsom en främling eller husman, att han må lefva när dig.

36 ne accipias usuras ab eo nec amplius quam dedisti time Deum tuum ut vivere possit frater tuus apud te

Och du skall icke taga ocker af honom, eller vinning; utan skall frukta din Gud, att din broder må lefva bredevid dig.

37 pecuniam tuam non dabis ei ad usuram et frugum superabundantiam non exiges

Ty du skall icke få honom dina penningar på ocker, och icke utfå din spis på fördel.

38 ego Dominus Deus vester qui eduxi vos de terra Aegypti ut darem vobis terram Chanaan et essem vester Deus

Ty jag är Herren edar Gud, den eder utur Egypti land fört hafver, att jag skulle gifva eder det landet Canaan, och vara edar Gud.

39 si paupertate conpulsus vendiderit se tibi frater tuus non eum opprimes servitute famulorum

Om din broder varder fattig när dig, och säljer sig dig, så skall du icke låta honom göra trälars arbete;

40 sed quasi mercennarius et colonus erit usque ad annum iobeleum operabitur apud te

Utan han skall vara när dig, såsom en dagakarl och en husman, och tjena dig intill klangåret.

41 et postea egredietur cum liberis suis et revertetur ad cognationem et ad possessionem patrum suorum

Då skall han gå lös ut ifrå dig, och hans barn med honom; och skall komma till sitt slägte igen, och till sina fäders ägor.

42 mei enim servi sunt et ego eduxi eos de terra Aegypti non venient condicione servorum

Förty de äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafver; ty skall man icke sälja dem efter trälars sätt.

43 ne adfligas eum per potentiam sed metuito Deum tuum

Och skall du icke med stränghet råda öfver dem, utan frukta din Gud.

44 servus et ancilla sint vobis de nationibus quae in circuitu vestro sunt

Men vill du hafva trälar och trälinnor, så skall du köpa dem af Hedningarna, som omkring eder äro;

45 et de advenis qui peregrinantur apud vos vel qui ex his nati fuerint in terra vestra hos habebitis famulos

Af husmän, som främlingar ibland eder äro, och af deras afkommandom, som de när eder uti edro lande föda, dem skolen I hafva till egna;

46 et hereditario iure transmittetis ad posteros ac possidebitis in aeternum fratres autem vestros filios Israhel ne opprimatis per potentiam

Och skolen äga dem, och edor barn efter eder till en evig ägo; dem skolen I låta vara trälar. Men öfver edra bröder, Israels barn, skall ingen öfver den andra råda med stränghet.

47 si invaluerit apud vos manus advenae atque peregrini et adtenuatus frater tuus vendiderit se ei aut cuiquam de stirpe eius

Om en främling eller en husman växer till när dig, och din broder varder fattig när honom, och säljer sig enom främling, eller husmanne när dig, eller någrom af sine slägt;

48 post venditionem potest redimi qui voluerit ex fratribus suis redimet eum

Så skall han rätt hafva, sedan han såld är, att varda löst igen; och någor af hans bröder må lösa honom;

49 et patruus et patruelis et consanguineus et adfinis sin autem et ipse potuerit redimet se

Eller hans faderbroder, eller faderbroders son, eller eljest någor hans när skyldman i hans slägte; eller om hans egen hand kan så mycket åstadkomma, så skall han lösa sig;

50 supputatis dumtaxat annis a tempore venditionis suae usque ad annum iobeleum et pecunia qua venditus fuerat iuxta annorum numerum et rationem mercennarii supputata

Och skall räkna med sin köpare ifrå det året, då han sålde sig, intill klangåret. Och penningarna skola räknade varda efter åratalet, sedan han såldes; och skall hans lön med inräknas för hela tiden.

51 si plures fuerint anni qui remanent usque ad iobeleum secundum hos reddet et pretium

Om ännu mång år äro intill klangåret, så skall han derefter desto mer gifva för lösnen, efter som han köpt är.

52 si pauci ponet rationem cum eo iuxta annorum numerum et reddet emptori quod reliquum est annorum

Äro få år qvar intill klangåret, så skall han ock derefter igengifva till sin lösning;

53 quibus ante servivit mercedibus inputatis non adfliget eum violenter in conspectu tuo

Och skall räkna sin lön med honom år från år. Och du skall icke låta råda öfver honom med stränghet för din ögon.

54 quod si per haec redimi non potuerit anno iobeleo egredietur cum liberis suis

Om han icke löser sig i denna måtto, så skall han i klangåret lös utgå, och hans barn med honom.

55 mei sunt enim servi filii Israhel quos eduxi de terra Aegypti

Förty Israels barn äro mine tjenare, de jag utur Egypti land fört hafver. Jag är Herren edar Gud.