Lamentationes 5
1 recordare Domine quid acciderit nobis intuere et respice obprobrium nostrum
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 hereditas nostra versa est ad alienos domus nostrae ad extraneos
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 pupilli facti sumus absque patre matres nostrae quasi viduae
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 aquam nostram pecunia bibimus ligna nostra pretio conparavimus
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 cervicibus minabamur lassis non dabatur requies
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Aegypto dedimus manum et Assyriis ut saturaremur pane
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 patres nostri peccaverunt et non sunt et nos iniquitates eorum portavimus
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 servi dominati sunt nostri non fuit qui redimeret de manu eorum
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 in animabus nostris adferebamus panem nobis a facie gladii in deserto
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 pellis nostra quasi clibanus exusta est a facie tempestatum famis
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 mulieres in Sion humiliaverunt virgines in civitatibus Iuda
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 principes manu suspensi sunt facies senum non erubuerunt
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 adulescentibus inpudice abusi sunt et pueri in ligno corruerunt
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 senes de portis defecerunt iuvenes de choro psallentium
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 defecit gaudium cordis nostri versus est in luctu chorus noster
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 cecidit corona capitis nostri vae nobis quia peccavimus
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 propterea maestum factum est cor nostrum ideo contenebrati sunt oculi nostri
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 propter montem Sion quia disperiit vulpes ambulaverunt in eo
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 tu autem Domine in aeternum permanebis solium tuum in generatione et generatione
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 quare in perpetuum oblivisceris nostri derelinques nos in longitudinem dierum
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 converte nos Domine ad te et convertemur innova dies nostros sicut a principio
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 sed proiciens reppulisti nos iratus es contra nos vehementer
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
