Job 9
1 et respondens Iob ait
Job svarade och sade:
2 vere scio quod ita sit et quod non iustificetur homo conpositus Deo
Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
3 si voluerit contendere cum eo non poterit ei respondere unum pro mille
Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
4 sapiens corde est et fortis robore quis restitit ei et pacem habuit
Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
5 qui transtulit montes et nescierunt hii quos subvertit in furore suo
Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
6 qui commovet terram de loco suo et columnae eius concutiuntur
Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
7 qui praecipit soli et non oritur et stellas claudit quasi sub signaculo
Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
8 qui extendit caelos solus et graditur super fluctus maris
Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
9 qui facit Arcturum et Oriona et Hyadas et interiora austri
Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
10 qui facit magna et inconprehensibilia et mirabilia quorum non est numerus
Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
11 si venerit ad me non videbo si abierit non intellegam eum
Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
12 si repente interroget quis respondebit ei vel quis dicere potest cur facis
Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
13 Deus cuius resistere irae nemo potest et sub quo curvantur qui portant orbem
Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
14 quantus ergo sum ego qui respondeam ei et loquar verbis meis cum eo
Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
15 qui etiam si habuero quippiam iustum non respondebo sed meum iudicem deprecabor
Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
16 et cum invocantem exaudierit me non credo quod audierit vocem meam
Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
17 in turbine enim conteret me et multiplicabit vulnera mea etiam sine causa
Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
18 non concedit requiescere spiritum meum et implet me amaritudinibus
Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
19 si fortitudo quaeritur robustissimus est si aequitas iudicii nemo pro me audet testimonium dicere
Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
20 si iustificare me voluero os meum condemnabit me si innocentem ostendere pravum me conprobabit
Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
21 etiam si simplex fuero hoc ipsum ignorabit anima mea et taedebit me vitae meae
Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
22 unum est quod locutus sum et innocentem et impium ipse consumit
Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
23 si flagellat occidat semel et non de poenis innocentum rideat
När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
24 terra data est in manu impii vultum iudicum eius operit quod si non ille est quis ergo est
Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
25 dies mei velociores fuerunt cursore fugerunt et non viderunt bonum
Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
26 pertransierunt quasi naves poma portantes sicut aquila volans ad escam
De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
27 cum dixero nequaquam ita loquar commuto faciem meam et dolore torqueor
När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
28 verebar omnia opera mea sciens quod non parceres delinquenti
Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
29 si autem et sic impius sum quare frustra laboravi
Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
30 si lotus fuero quasi aquis nivis et fulserint velut mundissimae manus meae
Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
31 tamen sordibus intingues me et abominabuntur me vestimenta mea
Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
32 neque enim viro qui similis mei est respondebo nec qui mecum in iudicio ex aequo possit audiri
Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
33 non est qui utrumque valeat arguere et ponere manum suam in ambobus
Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
34 auferat a me virgam suam et pavor eius non me terreat
Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
35 loquar et non timebo eum neque enim possum metuens respondere
Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
