Job 6
1 respondens autem Iob dixit
Då tog Job till orda och sade:
2 utinam adpenderentur peccata mea quibus iram merui et calamitas quam patior in statera
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 quasi harena maris haec gravior appareret unde et verba mea dolore sunt plena
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 quia sagittae Domini in me sunt quarum indignatio ebibit spiritum meum et terrores Domini militant contra me
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 numquid rugiet onager cum habuerit herbam aut mugiet bos cum ante praesepe plenum steterit
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 aut poterit comedi insulsum quod non est sale conditum aut potest aliquis gustare quod gustatum adfert mortem
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 quae prius tangere nolebat anima mea nunc prae angustia cibi mei sunt
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 quis det ut veniat petitio mea et quod expecto tribuat mihi Deus
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 et qui coepit ipse me conterat solvat manum suam et succidat me
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 et haec mihi sit consolatio ut adfligens me dolore non parcat nec contradicam sermonibus Sancti
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 quae est enim fortitudo mea ut sustineam aut quis finis meus ut patienter agam
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 nec fortitudo lapidum fortitudo mea nec caro mea aerea est
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 ecce non est auxilium mihi in me et necessarii quoque mei recesserunt a me
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 qui tollit ab amico suo misericordiam timorem Domini derelinquit
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 fratres mei praeterierunt me sicut torrens qui raptim transit in convallibus
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 qui timent pruinam inruet super eos nix
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 tempore quo fuerint dissipati peribunt et ut incaluerit solventur de loco suo
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 involutae sunt semitae gressuum eorum ambulabunt in vacuum et peribunt
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 considerate semitas Theman itinera Saba et expectate paulisper
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 confusi sunt quia speravi venerunt quoque usque ad me et pudore cooperti sunt
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 nunc venistis et modo videntes plagam meam timetis
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 numquid dixi adferte mihi et de substantia vestra donate mihi
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 vel liberate me de manu hostis et de manu robustorum eruite me
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 docete me et ego tacebo et si quid forte ignoravi instruite me
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 quare detraxistis sermonibus veritatis cum e vobis nullus sit qui possit arguere
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 ad increpandum tantum eloquia concinnatis et in ventum verba profertis
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 super pupillum inruitis et subvertere nitimini amicum vestrum
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 verumtamen quod coepistis explete praebete aurem et videte an mentiar
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 respondete obsecro absque contentione et loquentes id quod iustum est iudicate
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 et non invenietis in lingua mea iniquitatem nec in faucibus meis stultitia personabit
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
