Job 39
1 numquid nosti tempus partus hibicum in petris vel parturientes cervas observasti
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 dinumerasti menses conceptus earum et scisti tempus partus earum
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 incurvantur ad fetum et pariunt et rugitus emittunt
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 separantur filii earum pergunt ad pastum egrediuntur et non revertuntur ad eas
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 quis dimisit onagrum liberum et vincula eius quis solvit
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 cui dedi in solitudine domum et tabernacula eius in terra salsuginis
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 contemnit multitudinem civitatis clamorem exactoris non audit
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 circumspicit montes pascuae suae et virentia quaeque perquirit
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 numquid volet rinoceros servire tibi aut morabitur ad praesepe tuum
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 numquid alligabis rinocerota ad arandum loro tuo aut confringet glebas vallium post te
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 numquid fiduciam habebis in magna fortitudine eius et derelinques ei labores tuos
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 numquid credes ei quoniam reddat sementem tibi et aream tuam congreget
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 pinna strutionum similis est pinnis herodii et accipitris
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 quando derelinquit in terra ova sua tu forsitan in pulvere calefacis ea
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 obliviscitur quod pes conculcet ea aut bestiae agri conterant
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 duratur ad filios suos quasi non sint sui frustra laboravit nullo timore cogente
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 privavit enim eam Deus sapientia nec dedit illi intellegentiam
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 cum tempus fuerit in altum alas erigit deridet equitem et ascensorem eius
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 numquid praebebis equo fortitudinem aut circumdabis collo eius hinnitum
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 numquid suscitabis eum quasi lucustas gloria narium eius terror
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 terram ungula fodit exultat audacter in occursum pergit armatis
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 contemnit pavorem nec cedit gladio
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 super ipsum sonabit faretra vibrabit hasta et clypeus
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 fervens et fremens sorbet terram nec reputat tubae sonare clangorem
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 ubi audierit bucinam dicet va procul odoratur bellum exhortationem ducum et ululatum exercitus
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 numquid per sapientiam tuam plumescit accipiter expandens alas suas ad austrum
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 aut ad praeceptum tuum elevabitur aquila et in arduis ponet nidum suum
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 in petris manet et in praeruptis silicibus commoratur atque inaccessis rupibus
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 inde contemplatur escam et de longe oculi eius prospiciunt
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 pulli eius lambent sanguinem et ubicumque cadaver fuerit statim adest
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
