Job 39
1 numquid nosti tempus partus hibicum in petris vel parturientes cervas observasti
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 dinumerasti menses conceptus earum et scisti tempus partus earum
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 incurvantur ad fetum et pariunt et rugitus emittunt
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 separantur filii earum pergunt ad pastum egrediuntur et non revertuntur ad eas
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 quis dimisit onagrum liberum et vincula eius quis solvit
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 cui dedi in solitudine domum et tabernacula eius in terra salsuginis
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 contemnit multitudinem civitatis clamorem exactoris non audit
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 circumspicit montes pascuae suae et virentia quaeque perquirit
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 numquid volet rinoceros servire tibi aut morabitur ad praesepe tuum
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 numquid alligabis rinocerota ad arandum loro tuo aut confringet glebas vallium post te
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 numquid fiduciam habebis in magna fortitudine eius et derelinques ei labores tuos
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 numquid credes ei quoniam reddat sementem tibi et aream tuam congreget
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 pinna strutionum similis est pinnis herodii et accipitris
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 quando derelinquit in terra ova sua tu forsitan in pulvere calefacis ea
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 obliviscitur quod pes conculcet ea aut bestiae agri conterant
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 duratur ad filios suos quasi non sint sui frustra laboravit nullo timore cogente
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 privavit enim eam Deus sapientia nec dedit illi intellegentiam
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 cum tempus fuerit in altum alas erigit deridet equitem et ascensorem eius
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 numquid praebebis equo fortitudinem aut circumdabis collo eius hinnitum
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 numquid suscitabis eum quasi lucustas gloria narium eius terror
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 terram ungula fodit exultat audacter in occursum pergit armatis
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 contemnit pavorem nec cedit gladio
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 super ipsum sonabit faretra vibrabit hasta et clypeus
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 fervens et fremens sorbet terram nec reputat tubae sonare clangorem
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 ubi audierit bucinam dicet va procul odoratur bellum exhortationem ducum et ululatum exercitus
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 numquid per sapientiam tuam plumescit accipiter expandens alas suas ad austrum
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 aut ad praeceptum tuum elevabitur aquila et in arduis ponet nidum suum
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 in petris manet et in praeruptis silicibus commoratur atque inaccessis rupibus
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 inde contemplatur escam et de longe oculi eius prospiciunt
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 pulli eius lambent sanguinem et ubicumque cadaver fuerit statim adest
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
