Job 32
1 omiserunt autem tres viri isti respondere Iob eo quod iustus sibi videretur
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 et iratus indignatusque Heliu filius Barachel Buzites de cognatione Ram iratus est autem adversus Iob eo quod iustum se esse diceret coram Deo
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 porro adversum amicos eius indignatus est eo quod non invenissent responsionem rationabilem sed tantummodo condemnassent Iob
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4 igitur Heliu expectavit Iob loquentem eo quod seniores se essent qui loquebantur
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 cum autem vidisset quod tres respondere non potuissent iratus est vehementer
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 respondensque Heliu filius Barachel Buzites dixit iunior sum tempore vos autem antiquiores idcirco dimisso capite veritus sum indicare vobis meam sententiam
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 sperabam enim quod aetas prolixior loqueretur et annorum multitudo doceret sapientiam
Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8 sed ut video spiritus est in hominibus et inspiratio Omnipotentis dat intellegentiam
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 non sunt longevi sapientes nec senes intellegunt iudicium
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 ideo dicam audite me ostendam vobis etiam ego meam scientiam
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 expectavi enim sermones vestros audivi prudentiam vestram donec disceptaremini sermonibus
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 et donec putabam vos aliquid dicere considerabam sed ut video non est qui arguere possit Iob et respondere ex vobis sermonibus eius
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 ne forte dicatis invenimus sapientiam Deus proiecit eum non homo
Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14 nihil locutus est mihi et ego non secundum vestros sermones respondebo illi
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 extimuerunt non responderunt ultra abstuleruntque a se eloquia
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 quoniam igitur expectavi et non sunt locuti steterunt nec responderunt ultra
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 respondebo et ego partem meam et ostendam scientiam meam
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 plenus sum enim sermonibus et coartat me spiritus uteri mei
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 en venter meus quasi mustum absque spiraculo quod lagunculas novas disrumpit
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 loquar et respirabo paululum aperiam labia mea et respondebo
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 non accipiam personam viri et Deum homini non aequabo
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 nescio enim quamdiu subsistam et si post modicum tollat me factor meus
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
