Job 28
1 habet argentum venarum suarum principia et auro locus est in quo conflatur
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 ferrum de terra tollitur et lapis solutus calore in aes vertitur
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 tempus posuit tenebris et universorum finem ipse considerat lapidem quoque caliginis et umbram mortis
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 dividit torrens a populo peregrinante eos quos oblitus est pes egentis hominum et invios
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 terra de qua oriebatur panis in loco suo igne subversa est
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 locus sapphyri lapides eius et glebae illius aurum
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 semitam ignoravit avis nec intuitus est oculus vulturis
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 non calcaverunt eam filii institorum nec pertransivit per eam leaena
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 ad silicem extendit manum suam subvertit a radicibus montes
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 in petris rivos excidit et omne pretiosum vidit oculus eius
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 profunda quoque fluviorum scrutatus est et abscondita produxit in lucem
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 sapientia vero ubi invenitur et quis est locus intellegentiae
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 nescit homo pretium eius nec invenitur in terra suaviter viventium
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 abyssus dicit non est in me et mare loquitur non est mecum
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 non dabitur aurum obrizum pro ea nec adpendetur argentum in commutatione eius
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 non conferetur tinctis Indiae coloribus nec lapidi sardonico pretiosissimo vel sapphyro
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 non adaequabitur ei aurum vel vitrum nec commutabuntur pro ea vasa auri
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 excelsa et eminentia non memorabuntur conparatione eius trahitur autem sapientia de occultis
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 non adaequabitur ei topazium de Aethiopia nec tincturae mundissimae conponetur
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 unde ergo sapientia veniet et quis est locus intellegentiae
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 abscondita est ab oculis omnium viventium volucres quoque caeli latet
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 perditio et mors dixerunt auribus nostris audivimus famam eius
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 Deus intellegit viam eius et ipse novit locum illius
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 ipse enim fines mundi intuetur et omnia quae sub caelo sunt respicit
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 qui fecit ventis pondus et aquas adpendit mensura
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 quando ponebat pluviis legem et viam procellis sonantibus
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 tunc vidit illam et enarravit et praeparavit et investigavit
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 et dixit homini ecce timor Domini ipsa est sapientia et recedere a malo intellegentia
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
