Job 27
1 addidit quoque Iob adsumens parabolam suam et dixit
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 vivit Deus qui abstulit iudicium meum et Omnipotens qui ad amaritudinem adduxit animam meam
Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 quia donec superest halitus in me et spiritus Dei in naribus meis
aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 non loquentur labia mea iniquitatem nec lingua mea meditabitur mendacium
aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 absit a me ut iustos vos esse iudicem donec deficiam non recedam ab innocentia mea
Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 iustificationem meam quam coepi tenere non deseram nec enim reprehendit me cor meum in omni vita mea
Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 sit ut impius inimicus meus et adversarius meus quasi iniquus
Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 quae enim spes est hypocritae si avare rapiat et non liberet Deus animam eius
Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 numquid clamorem eius Deus audiet cum venerit super illum angustia
Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 aut poterit in Omnipotente delectari et invocare Deum in omni tempore
Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 docebo vos per manum Dei quae Omnipotens habeat nec abscondam
Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 ecce vos omnes nostis et quid sine causa vana loquimini
Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 haec est pars hominis impii apud Deum et hereditas violentorum quam ab Omnipotente suscipient
Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 si multiplicati fuerint filii eius in gladio erunt et nepotes eius non saturabuntur pane
Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 qui reliqui fuerint ex eo sepelientur in interitu et viduae illius non plorabunt
De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 si conportaverit quasi terram argentum et sicut lutum praeparaverit vestimenta
Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 praeparabit quidem sed iustus vestietur illis et argentum innocens dividet
så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 aedificavit sicut tinea domum suam et sicut custos fecit umbraculum
Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 dives cum dormierit nihil secum auferet aperit oculos suos et nihil inveniet
Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 adprehendit eum quasi aqua inopia nocte opprimet eum tempestas
Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 tollet eum ventus urens et auferet et velut turbo rapiet eum de loco suo
Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 et mittet super eum et non parcet de manu eius fugiens fugiet
Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 stringet super eum manus suas et sibilabit super illum intuens locum eius
Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
