Job 21
1 respondens autem Iob dixit
Därefter tog Job till orda och sade:
2 audite quaeso sermones meos et agetis paenitentiam
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 sustinete me ut et ego loquar et post mea si videbitur verba ridete
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 numquid contra hominem disputatio mea est ut merito non debeam contristari
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 adtendite me et obstupescite et superponite digitum ori vestro
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 et ego quando recordatus fuero pertimesco et concutit carnem meam tremor
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 quare ergo impii vivunt sublevati sunt confortatique divitiis
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 semen eorum permanet coram eis propinquorum turba et nepotum in conspectu eorum
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 domus eorum securae sunt et pacatae et non est virga Dei super illos
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 bos eorum concepit et non abortit vacca peperit et non est privata fetu suo
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 egrediuntur quasi greges parvuli eorum et infantes eorum exultant lusibus
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 tenent tympanum et citharam et gaudent ad sonitum organi
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 qui dixerunt Deo recede a nobis et scientiam viarum tuarum nolumus
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 quid est Omnipotens ut serviamus ei et quid nobis prodest si oraverimus illum
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 verumtamen quia non sunt in manu eorum bona sua consilium impiorum longe sit a me
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 quotiens lucerna impiorum extinguetur et superveniet eis inundatio et dolores dividet furoris sui
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 erunt sicut paleae ante faciem venti et sicut favilla quam turbo dispergit
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 Deus servabit filiis illius dolorem patris et cum reddiderit tunc sciet
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 videbunt oculi eius interfectionem suam et de furore Omnipotentis bibet
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 quid enim ad eum pertinet de domo sua post se et si numerus mensuum eius dimidietur
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 numquid Deum quispiam docebit scientiam qui excelsos iudicat
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 iste moritur robustus et sanus dives et felix
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 viscera eius plena sunt adipe et medullis ossa illius inrigantur
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 alius vero moritur in amaritudine animae absque ullis opibus
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 et tamen simul in pulverem dormient et vermes operient eos
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 certe novi cogitationes vestras et sententias contra me iniquas
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 dicitis enim ubi est domus principis et ubi tabernacula impiorum
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 interrogate quemlibet de viatoribus et haec eadem eum intellegere cognoscetis
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 quia in diem perditionis servabitur malus et ad diem furoris ducitur
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 quis arguet coram eo viam eius et quae fecit quis reddet illi
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 ipse ad sepulchra ducetur et in congerie mortuorum vigilabit
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 dulcis fuit glareis Cocyti et post se omnem hominem trahet et ante se innumerabiles
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 quomodo igitur consolamini me frustra cum responsio vestra repugnare ostensa sit veritati
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
