Job 16
1 respondens autem Iob dixit
Job svarade, och sade:
2 audivi frequenter talia consolatores onerosi omnes vos estis
Jag hafver sådana ofta hört; I ären alle arme hugsvalare.
3 numquid habebunt finem verba ventosa aut aliquid tibi molestum est si loquaris
När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Eller hvad fattas dig, att du så svarar?
4 poteram et ego similia vestri loqui atque utinam esset anima vestra pro anima mea consolarer et ego vos sermonibus et moverem caput meum super vos
Jag kunde ock väl tala såsom I; jag ville att edor själ vore i mine själs stad; jag ville ock finna ord emot eder, och så rista mitt hufvud öfver eder.
5 roborarem vos ore meo et moverem labia quasi parcens vobis
Jag ville styrka eder med munnen, och tala af sinnet med mina läppar.
6 sed quid agam si locutus fuero non quiescet dolor meus et si tacuero non recedet a me
Men om jag än talar, så skonar min svede mig dock intet; låter jag ock blifvat, så går han dock intet ifrå mig.
7 nunc autem oppressit me dolor meus et in nihili redacti sunt omnes artus mei
Men nu gör han mig vedermödo, och förstörer all min ledamot.
8 rugae meae testimonium dicunt contra me et suscitatur falsiloquus adversus faciem meam contradicens mihi
Han hafver mig gjort skrynkotan, och vittnar emot mig; och min motståndare hafver sig upp emot mig, och svarar emot mig.
9 collegit furorem suum in me et comminans mihi infremuit contra me dentibus suis hostis meus terribilibus oculis me intuitus est
Hans vrede sliter mig, och den som är mig vred, biter samman tänderna öfver mig; min motståndare ser hvasst med sin ögon på mig.
10 aperuerunt super me ora sua exprobrantes percusserunt maxillam meam satiati sunt poenis meis
De gapa med sin mun emot mig, och hafva hånliga slagit mig vid mitt kindben; de hafva tillhopa släckt sin harm på mig.
11 conclusit me Deus apud iniquum et manibus impiorum me tradidit
Gud hafver öfvergifvit mig dem orättfärdiga, och låtit mig komma i de ogudaktigas händer.
12 ego ille quondam opulentus repente contritus sum tenuit cervicem meam confregit me et posuit sibi quasi in signum
Jag var rik, men han hafver mig gjort till intet; han hafver tagit mig vid halsen, och sönderslitit mig, och uppsatt mig sig till ett mål.
13 circumdedit me lanceis suis convulneravit lumbos meos non pepercit et effudit in terra viscera mea
Han hafver kringhvärft mig med sina skyttor; han hafver sargat mina njurar, och intet skonat; han hafver utgjutit min galla på jordena.
14 concidit me vulnere super vulnus inruit in me quasi gigans
Han hafver gjort mig ett sår öfver det andra; han hafver öfverfallit mig såsom en kämpe.
15 saccum consui super cutem meam et operui cinere cornu meum
Jag hafver sömmat en säck på mina hud, och hafver lagt mitt horn i mull.
16 facies mea intumuit a fletu et palpebrae meae caligaverunt
Mitt ansigte är svullet af gråt, och min ögonlock äro vorden mörk;
17 haec passus sum absque iniquitate manus meae cum haberem mundas ad Deum preces
Ändock att ingen orättfärdighet är i mine hand, och min bön är ren.
18 terra ne operias sanguinem meum neque inveniat locum in te latendi clamor meus
Ack jord! öfvertäck icke mitt blod, och mitt rop hafve intet rum.
19 ecce enim in caelo testis meus et conscius meus in excelsis
Och si nu, mitt vittne är i himmelen, och den mig känner är i höjdene.
20 verbosi mei amici mei ad Deum stillat oculus meus
Mine vänner äro mine begabbare; mitt öga fäller tårar till Gud.
21 atque utinam sic iudicaretur vir cum Deo quomodo iudicatur filius hominis cum collega suo
Om en man kunde gå till rätta med Gud, såsom menniskors barn med sin nästa.
22 ecce enim breves anni transeunt et semitam per quam non revertar ambulo
Men de förelagda år äro komne; och jag går den vägen bort, den jag aldrig igen kommer.
