Job 11
1 respondens autem Sophar Naamathites dixit
Då svarade Zophar af Naema, och sade:
2 numquid qui multa loquitur non et audiet aut vir verbosus iustificabitur
När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
3 tibi soli tacebunt homines et cum ceteros inriseris a nullo confutaberis
Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
4 dixisti enim purus est sermo meus et mundus sum in conspectu tuo
Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
5 atque utinam Deus loqueretur tecum et aperiret labia sua tibi
Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
6 ut ostenderet tibi secreta sapientiae et quod multiplex esset lex eius et intellegeres quod multo minora exigaris a Deo quam meretur iniquitas tua
Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
7 forsitan vestigia Dei conprehendes et usque ad perfectum Omnipotentem repperies
Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
9 longior terrae mensura eius et latior mari
Längre än jorden, och bredare än hafvet.
10 si subverterit omnia vel in unum coartaverit quis contradicet ei
Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
11 ipse enim novit hominum vanitatem et videns iniquitatem nonne considerat
Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
12 vir vanus in superbiam erigitur et tamquam pullum onagri se liberum natum putat
En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
13 tu autem firmasti cor tuum et expandisti ad eum manus tuas
Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
14 si iniquitatem quod est in manu tua abstuleris a te et non manserit in tabernaculo tuo iniustitia
Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
15 tum levare poteris faciem tuam absque macula et eris stabilis et non timebis
Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
16 miseriae quoque oblivisceris et quasi aquarum quae praeterierint recordaberis
Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
17 et quasi meridianus fulgor consurget tibi ad vesperam et cum te consumptum putaveris orieris ut lucifer
Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
18 et habebis fiduciam proposita tibi spe et defossus securus dormies
Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
19 requiesces et non erit qui te exterreat et deprecabuntur faciem tuam plurimi
Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
20 oculi autem impiorum deficient et effugium peribit ab eis et spes eorum abominatio animae
Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
