< Isaiæ 24 >
1 ecce Dominus dissipabit terram et nudabit eam et adfliget faciem eius et disperget habitatores eius
Si, Herren gör landet tomt och öde, och omstörtar hvad deruti är, och förströr dess inbyggare.
2 et erit sicut populus sic sacerdos et sicut servus sic dominus eius sicut ancilla sic domina eius sicut emens sic ille qui vendit sicut fenerator sic is qui mutuum accipit sicut qui repetit sic qui debet
Och Prestenom går såsom folkena; herranom såsom tjenarenom, frune såsom tärnone; så honom som säljer, som honom som köper, honom som lånar, såsom honom som borgar; kräfvarenom, såsom gäldenärenom;
3 dissipatione dissipabitur terra et direptione praedabitur Dominus enim locutus est verbum hoc
Ty landet skall varda tomt och skinnadt; ty Herren hafver detta sagt.
4 luxit et defluxit terra et infirmata est defluxit orbis infirmata est altitudo populi terrae
Landet står jämmerliga, och förderfvas; jordenes krets förvanskas och förderfvas; de högste af folket i landena förminskas.
5 et terra interfecta est ab habitatoribus suis quia transgressi sunt leges mutaverunt ius dissipaverunt foedus sempiternum
Landet är oskärdt vordet af sina inbyggare; förty att de öfverträda lagen, och förvandla buden, och låta det eviga förbundet fara.
6 propter hoc maledictio vorabit terram et peccabunt habitatores eius ideoque insanient cultores eius et relinquentur homines pauci
Derföre uppfräter förbannelse landet; ty de som deruti bo, förskylla det; derföre borttorkas landsens inbyggare, så att fögo folk qvart blifver.
7 luxit vindemia infirmata est vitis ingemuerunt omnes qui laetabantur corde
Vinet försvinner, vinträt förvissnar, och alle de, som af hjertat glade voro, sucka.
8 cessavit gaudium tympanorum quievit sonitus laetantium conticuit dulcedo citharae
Fröjd af trummor håller upp, de gladas lust är ute; harpors fröjd hafver en ända.
9 cum cantico non bibent vinum amara erit potio bibentibus illam
Man sjunger intet, der man vin dricker, och god dryck är bitter dem som dricka honom.
10 adtrita est civitas vanitatis clausa est omnis domus nullo introeunte
Den tomme staden är nederbruten; all hus äro tillsluten, så att ingen går derin.
11 clamor erit super vino in plateis deserta est omnis laetitia translatum est gaudium terrae
Man klagar efter vin på gatone, all glädje är borto, all landsens fröjd är sin väg.
12 relicta est in urbe solitudo et calamitas opprimet portas
Icke annat än förödelse är blifvet i stadenom, och portarna stå öde.
13 quia haec erunt in medio terrae in medio populorum quomodo si paucae olivae quae remanserunt excutiantur ex olea et racemi cum fuerit finita vindemia
Ty det går i landena och med folkena, lika som när ett oljoträ afplockadt är; såsom när man efterhämtar, då vinanden ute är.
14 hii levabunt vocem suam atque laudabunt cum glorificatus fuerit Dominus hinnient de mari
De samme upphäfva deras röst och lofva, och glädjas öfver Herrans härlighet ifrå hafvet.
15 propter hoc in doctrinis glorificate Dominum in insulis maris nomen Domini Dei Israhel
Så priser nu Herran i dalomen; på hafsens öar Herrans Israels Guds Namn.
16 a finibus terrae laudes audivimus gloriam iusti et dixi secretum meum mihi secretum meum mihi vae mihi praevaricantes praevaricati sunt et praevaricatione transgressorum praevaricati sunt
Vi höre lofsång ifrå jordenes ända, den Rättfärdiga till äro; och jag måste säga: Hvi är jag dock så mager? Hvi är jag dock så mager? Ve mig! ty föraktarena förakta, ja, föraktarena förakta.
17 formido et fovea et laqueus super te qui habitator es terrae
Derföre kommer öfver eder, landsens inbyggare, förskräckelse, grop och snara.
18 et erit qui fugerit a voce formidinis cadet in foveam et qui se explicuerit de fovea tenebitur laqueo quia cataractae de excelsis apertae sunt et concutientur fundamenta terrae
Och om en undflydde för förskräckelsens rop, så faller han dock likväl uti gropena. Kommer han utu gropene, så varder han dock fången i snarone; ty fenstren i höjdene äro upplåtna, och jordenes grundvalar bäfva.
19 confractione confringetur terra contritione conteretur terra commotione commovebitur terra
Landena varder illa gångandes; det skall icke trifvas, utan måste förfalla.
20 agitatione agitabitur terra sicut ebrius et auferetur quasi tabernaculum unius noctis et gravabit eam iniquitas sua et corruet et non adiciet ut resurgat
Landet skall raga hit och dit, såsom en drucken, och bortfördt varda, lika som en hydda; ty dess missgerningar trycka det, så att det falla måste, och kan icke blifva.
21 et erit in die illa visitabit Dominus super militiam caeli in excelso et super reges terrae qui sunt super terram
På den tiden skall Herren besöka det höga herrskapet, som i höjdene är, och jorderikes Konungar, som på jordene äro;
22 et congregabuntur in congregationem unius fascis in lacum et cludentur ibi in carcerem et post multos dies visitabuntur
Att de skola tillhopasamkas såsom ett knippe till gropena, och skola förslutne varda uti fångahuse, och efter lång tid åter besökte varda.
23 et erubescet luna et confundetur sol cum regnaverit Dominus exercituum in monte Sion et in Hierusalem et in conspectu senum suorum fuerit glorificatus
Och månen skall skämma sig, och solen blygas; då Herren Zebaoth skall Konung varda på berget Zion, och i Jerusalem, och för sina äldsta i härlighet.