Ecclesiastes 7
1 melius est nomen bonum quam unguenta pretiosa et dies mortis die nativitatis
Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
2 melius est ire ad domum luctus quam ad domum convivii in illa enim finis cunctorum admonetur hominum et vivens cogitat quid futurum sit
Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
3 melior est ira risu quia per tristitiam vultus corrigitur animus delinquentis
Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
4 cor sapientium ubi tristitia est et cor stultorum ubi laetitia
De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
5 melius est a sapiente corripi quam stultorum adulatione decipi
Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
6 quia sicut sonitus spinarum ardentium sub olla sic risus stulti sed et hoc vanitas
Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
7 calumnia conturbat sapientem et perdet robur cordis illius
Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
8 melior est finis orationis quam principium melior est patiens arrogante
Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
9 ne velox sis ad irascendum quia ira in sinu stulti requiescit
Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
10 ne dicas quid putas causae est quod priora tempora meliora fuere quam nunc sunt stulta est enim huiuscemodi interrogatio
Spörj icke: "Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du fråga så.
11 utilior est sapientia cum divitiis et magis prodest videntibus solem
Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
12 sicut enim protegit sapientia sic protegit pecunia hoc autem plus habet eruditio et sapientia quod vitam tribuunt possessori suo
Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
13 considera opera Dei quod nemo possit corrigere quem ille despexerit
Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
14 in die bona fruere bonis et malam diem praecave sicut enim hanc sic et illam fecit Deus ut non inveniat homo contra eum iustas querimonias
Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
15 haec quoque vidi in diebus vanitatis meae iustus perit in iustitia sua et impius multo vivit tempore in malitia sua
Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
16 noli esse iustus multum neque plus sapias quam necesse est ne obstupescas
Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
17 ne impie agas multum et noli esse stultus ne moriaris in tempore non tuo
Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
18 bonum est te sustentare iustum sed et ab illo ne subtrahas manum tuam quia qui Deum timet nihil neglegit
Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
19 sapientia confortabit sapientem super decem principes civitatis
Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
20 non est enim homo iustus in terra qui faciat bonum et non peccet
Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
21 sed et cunctis sermonibus qui dicuntur ne accommodes cor tuum ne forte audias servum tuum maledicentem tibi
Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
22 scit enim tua conscientia quia et tu crebro maledixisti aliis
Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
23 cuncta temptavi in sapientia dixi sapiens efficiar et ipsa longius recessit a me
Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men visheten förblev fjärran ifrån mig.
24 multo magis quam erat et alta profunditas quis inveniet eam
Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
25 lustravi universa animo meo ut scirem et considerarem et quaererem sapientiam et rationem et ut cognoscerem impietatem stulti et errorem inprudentium
När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
26 et inveni amariorem morte mulierem quae laqueus venatorum est et sagena cor eius vincula sunt manus illius qui placet Deo effugiet eam qui autem peccator est capietur ab illa
då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
27 ecce hoc inveni dicit Ecclesiastes unum et alterum ut invenirem rationem
Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
28 quam adhuc quaerit anima mea et non inveni virum de mille unum repperi mulierem ex omnibus non inveni
Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
29 solummodo hoc inveni quod fecerit Deus hominem rectum et ipse se infinitis miscuerit quaestionibus quis talis ut sapiens est et quis cognovit solutionem verbi
Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
