Ecclesiastes 4
1 verti me ad alia et vidi calumnias quae sub sole geruntur et lacrimas innocentum et consolatorem neminem nec posse resistere eorum violentiae cunctorum auxilio destitutos
Jag vände mig, och såg på alla dem som orätt lida under solene; och si, der voro deras tårar, som orätt lida, och hade ingen tröstare; och de, som orätt gjorde, voro alltför mägtige, så att de ingen tröstaro få kunde.
2 et laudavi magis mortuos quam viventes
Då prisade jag de döda, som allaredo afledne voro, mer än de lefvande, som ännu lif hade;
3 et feliciorem utroque iudicavi qui necdum natus est nec vidit mala quae sub sole fiunt
Och den som ännu icke är till, mer än dem båda, och icke försöker det onda, som under solene sker.
4 rursum contemplatus omnes labores hominum et industrias animadverti patere invidiae proximi et in hoc ergo vanitas et cura superflua est
Jag såg på arbete och skickelighet i alla saker; der hatar hvar annan. Det är ock intet annat, än fåfängelighet och bekymmer;
5 stultus conplicat manus suas et comedit carnes suas dicens
Ty en dåre knäpper samman händerna, och fräter sitt kött.
6 melior est pugillus cum requie quam plena utraque manus cum labore et adflictione animi
Bättre är en hand full i rolighet, än båda händerna fulla i mödo och jämmer.
7 considerans repperi et aliam vanitatem sub sole
Jag vände mig, och såg fåfängelighet under solene.
8 unus est et secundum non habet non filium non fratrem et tamen laborare non cessat nec satiantur oculi eius divitiis nec recogitat dicens cui laboro et fraudo animam meam bonis in hoc quoque vanitas est et adflictio pessima
En är ensam, och icke sjelf annar, och hafver hvarken barn eller syskon; likväl är ingen ände på hans arbete, och hans ögon varda aldrig mätt af rikedomar. För hvem arbetar jag dock, och gör icke mine själ godt? Det är ju ock fåfängelighet, och ondt bekymmer.
9 melius ergo est duos simul esse quam unum habent enim emolumentum societatis suae
Så är nu bättre två än en; ty de hafva dock gagn af deras arbete.
10 si unus ceciderit ab altero fulcietur vae soli quia cum ruerit non habet sublevantem
Faller en af dem, så hjelper hans stallbroder honom upp igen. Ve honom, som är allena; faller han, så är ingen annar för handene, som honom upphjelper.
11 et si dormierint duo fovebuntur mutuo unus quomodo calefiet
Och när två ligga tillhopa, värma de sig; huru kan en ensammer blifva varm?
12 et si quispiam praevaluerit contra unum duo resistent ei funiculus triplex difficile rumpitur
En kan varda öfvervunnen, men två kunna stå emot; ty ett trefaldt rep går icke lätteliga sönder.
13 melior est puer pauper et sapiens rege sene et stulto qui nescit providere in posterum
Ett fattigt barn och vist är bättre än en gammal Konung, som en dåre är, och kan icke taga sig vara.
14 quod et de carcere catenisque interdum quis egrediatur ad regnum et alius natus in regno inopia consumatur
En kommer utaf fängelse till Konungavälde, och en, som i Konungavälde född är, varder fattig.
15 vidi cunctos viventes qui ambulant sub sole cum adulescente secundo qui consurgit pro eo
Och jag såg, att alle lefvande under solene vandrade med ett annat barn, som i dess andras stad uppkomma skulle.
16 infinitus numerus est populi omnium qui fuerunt ante eum et qui postea futuri sunt non laetabuntur in eo sed et hoc vanitas et adflictio spiritus
Och på folket, som för honom gick, var ingen ände; och de som efter honom gingo, gladdes dock intet vid honom; det är ju ock intet annat, än fåfängelighet och jämmer.
