Romanos 3
1 Quid ergo amplius Iudaeo est? aut quae utilitas circumcisionis?
Hvad fördel hafva då Judarna? Eller hvad är omskärelsen nyttig?
2 Multum per omnem modum. Primum quidem quia credita sunt illis eloquia Dei.
Jo, ganska mycket. Först, att dem hafver varit betrodt det Gud talat hafver.
3 quid enim si quidam illorum non crediderunt? Numquid incredulitas illorum fidem Dei evacuavit? Absit.
Hvad magt ligger derpå, att somlige af dem icke trodde? Skulle deras otro göra Guds trohet om intet?
4 Est autem Deus verax: omnis autem homo mendax, sicut scriptum est: Ut iustificeris in sermonibus tuis: et vincas cum iudicaris.
Bort det. Vare heldre Gud sannfärdig, och hvar och en menniska lögnaktig; såsom skrifvet är: På det du blifver rättfärdig i din ord, och öfvervinner, när du dömes.
5 Si autem iniquitas nostra iustitiam Dei commendat, quid dicemus? Numquid iniquus est Deus, qui infert iram?
Är det nu så, att vår orättfärdighet prisar Guds rättfärdighet; hvad vilje vi säga? Är då Gud orättfärdig, som vredgas deröfver? Jag talar efter menniskosätt.
6 (secundum hominem dico.) Absit. alioquin quomodo iudicabit Deus hunc mundum?
Bort det; ty huru kunde Gud då döma verldena?
7 Si enim veritas Dei in meo mendacio abundavit in gloriam ipsius: quid adhuc et ego tamquam peccator iudicor?
Ty om Guds sanning vorde yppare af mine lögn, honom till pris, hvi skulle jag då ännu dömas som en syndare?
8 et non (sicut blasphemamur, et sicut aiunt quidam nos dicere) faciamus mala ut veniant bona: quorum damnatio iusta est.
Och icke heldre göra, såsom vi vardom försmädde, och som någre säga, att vi skole säga: Låt oss göra ondt, på det der kommer godt af; hvilkas fördömelse är all rätt.
9 Quid ergo? praecellimus eos? Nequaquam. Causati enim sumus Iudaeos, et Graecos omnes sub peccato esse,
Huru är då derom? Hafve vi någon fördel för dem? Allsingen. Ty vi hafve det nu bevisat, att både Judar och Greker äro alle under synd;
10 sicut scriptum est: Quia non est iustus quisquam:
Som skrifvet står: Den är icke till som rättfärdig är; icke en.
11 non est intelligens, non est requirens Deum.
Ingen är ock den som förståndig är; ingen är som aktar Gud.
12 Omnes declinaverunt, simul inutiles facti sunt, non est qui faciat bonum, non est usque ad unum.
Alle hafva afvikit; allesamman äro onyttige vordne; ingen är som godt gör; icke till en.
13 Sepulchrum patens est guttur eorum, linguis suis dolose agebant: Venenum aspidum sub labiis eorum:
Deras strupe är en öppen graf; deras tungor bruka de till svek; huggormaetter under deras läppar.
14 Quorum os maledictione, et amaritudine plenum est:
Deras mun är full med bannor och bitterhet;
15 Veloces pedes eorum ad effundendum sanguinem:
Deras fötter snare till att utgjuta blod;
16 Contritio, et infelicitas in viis eorum:
Förtryckelse och vedermöda i deras vägar;
17 et viam pacis non cognoverunt:
Och fridsens väg veta de icke.
18 Non est timor Dei ante oculos eorum.
Guds räddhåge är icke för deras ögon.
19 Scimus autem quoniam quaecumque lex loquitur, iis, qui in lege sunt, loquitur: ut omne os obstruatur, et subditus fiat omnis mundus Deo:
Så vete vi, att allt det lagen säger, det säger hon till dem som under lagen äro; att hvar och en mun skall tillstoppas, och all verlden skall för Gudi brottslig varda;
20 quia ex operibus legis non iustificabitur omnis caro coram illo. Per legem enim cognitio peccati.
Derföre, att intet kött kan af lagsens gerningar varda rättfärdigt för honom; ty af lagen känner man syndena.
21 Nunc autem sine lege iustitia Dei manifestata est: testificata a lege et Prophetis.
Men nu är Guds rättfärdighet, utan lagsens tillhjelp, uppenbar vorden, bevist genom lagen och Propheterna;
22 Iustitia autem Dei per fidem Iesu Christi in omnes, et super omnes, qui credunt in eum: non enim est distinctio:
Den Guds rättfärdighet, säger jag, som kommer af Jesu Christi tro, till alla, och öfver alla de som tro; ty här är ingen åtskilnad.
23 Omnes enim peccaverunt, et egent gloria Dei.
Allesamman äro de syndare, och hafva intet berömma sig af för Gudi;
24 Iustificati gratis per gratiam ipsius, per redemptionem, quae est in Christo Iesu,
Och varda rättfärdige utan förskyllan, af hans nåd, genom den förlossning som i Christo Jesu skedd är;
25 quem proposuit Deus propitiatorem per fidem in sanguine ipsius, ad ostensionem iustitiae suae propter remissionem praecedentium delictorum
Hvilken Gud hafver satt för en nådastol, genom trona i hans blod, i hvilko han låter se sina rättfärdighet, i thy att han förlåter synderna, som blefna voro under Guds tålamod;
26 in sustentatione Dei, ad ostensionem iustitiae eius in hoc tempore: ut sit ipse iustus, et iustificans eum, qui est ex fide Iesu Christi.
Till att låta se i denna tiden sina rättfärdighet; på det han allena skall vara rättfärdig, och göra den rättfärdigan, som är af Jesu tro.
27 Ubi est ergo gloriatio tua? Exclusa est. Per quam legem? Factorum? Non: sed per legem fidei.
Hvar är nu din berömmelse? Hon är utelyckt. Med hvad lag? Med gerningarnas lag? Nej; utan med trones lag.
28 Arbitramur enim iustificari hominem per fidem sine operibus legis.
Så hålle vi nu det, att menniskan varder rättfärdig af trone, utan lagsens gerningar.
29 An Iudaeorum Deus tantum? Nonne et Gentium? Immo et Gentium.
Eller är Gud allenast Judarnas Gud? Är han ock icke Hedningarnas Gud? Jo visserliga, ock Hedningarnas;
30 Quoniam quidem unus est Deus, qui iustificat circumcisionem ex fide, et praeputium per fidem.
Efter det en Gud är, som gör omskärelsen rättfärdig af trone, och förhudena genom trona.
31 Legem ergo destruimus per fidem? Absit: sed legem statuimus.
Göre vi då lagen om intet med trone? Bort det; utan vi upprättom lagen.
