< Psalmorum 94 >

1 Psalmus David, Quarta sabbati. Deus ultionum Dominus: Deus ultionum libere egit.
Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2 Exaltare qui iudicas terram: redde retributionem superbis.
Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3 Usquequo peccatores Domine: usquequo peccatores gloriabuntur:
Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4 Effabuntur, et loquentur iniquitatem: loquentur omnes, qui operantur iniustitiam?
Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5 Populum tuum Domine humiliaverunt: et hereditatem tuam vexaverunt.
Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6 Viduam, et advenam interfecerunt: et pupillos occiderunt.
Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7 Et dixerunt: Non videbit Dominus, nec intelliget Deus Iacob.
Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8 Intelligite insipientes in populo: et stulti aliquando sapite.
Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9 Qui plantavit aurem, non audiet? aut qui finxit oculum, non considerat?
Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10 Qui corripit gentes, non arguet: qui docet hominem scientiam?
Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11 Dominus scit cogitationes hominum, quoniam vanae sunt.
HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12 Beatus homo, quem tu erudieris Domine: et de lege tua docueris eum.
Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13 Ut mitiges ei a diebus malis: donec fodiatur peccatori fovea.
för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14 Quia non repellet Dominus plebem suam: et hereditatem suam non derelinquet.
Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15 Quoadusque iustitia convertatur in iudicium: et qui iuxta illam omnes qui recto sunt corde.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16 Quis consurget mihi adversus malignantes? aut quis stabit mecum adversus operantes iniquitatem?
Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17 Nisi quia Dominus adiuvit me: paulominus habitasset in inferno anima mea. (questioned)
Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18 Si dicebam: Motus est pes meus: misericordia tua Domine adiuvabat me.
När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19 Secundum multitudinem dolorum meorum in corde meo: consolationes tuae laetificaverunt animam meam.
När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20 Numquid adhaeret tibi sedes iniquitatis: qui fingis laborem in praecepto?
Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21 Captabunt in animam iusti: et sanguinem innocentem condemnabunt.
där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22 Et factus est mihi Dominus in refugium: et Deus meus in adiutorium spei meae.
Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23 Et reddet illis iniquitatem ipsorum: et in malitia eorum disperdet eos: disperdet illos Dominus Deus noster.
Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

< Psalmorum 94 >