Psalmorum 94
1 Psalmus David, Quarta sabbati. Deus ultionum Dominus: Deus ultionum libere egit.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Exaltare qui iudicas terram: redde retributionem superbis.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 Usquequo peccatores Domine: usquequo peccatores gloriabuntur:
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 Effabuntur, et loquentur iniquitatem: loquentur omnes, qui operantur iniustitiam?
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 Populum tuum Domine humiliaverunt: et hereditatem tuam vexaverunt.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 Viduam, et advenam interfecerunt: et pupillos occiderunt.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 Et dixerunt: Non videbit Dominus, nec intelliget Deus Iacob.
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Intelligite insipientes in populo: et stulti aliquando sapite.
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 Qui plantavit aurem, non audiet? aut qui finxit oculum, non considerat?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 Qui corripit gentes, non arguet: qui docet hominem scientiam?
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 Dominus scit cogitationes hominum, quoniam vanae sunt.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 Beatus homo, quem tu erudieris Domine: et de lege tua docueris eum.
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 Ut mitiges ei a diebus malis: donec fodiatur peccatori fovea.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 Quia non repellet Dominus plebem suam: et hereditatem suam non derelinquet.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 Quoadusque iustitia convertatur in iudicium: et qui iuxta illam omnes qui recto sunt corde.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Quis consurget mihi adversus malignantes? aut quis stabit mecum adversus operantes iniquitatem?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Nisi quia Dominus adiuvit me: paulominus habitasset in inferno anima mea. (questioned)
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 Si dicebam: Motus est pes meus: misericordia tua Domine adiuvabat me.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 Secundum multitudinem dolorum meorum in corde meo: consolationes tuae laetificaverunt animam meam.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Numquid adhaeret tibi sedes iniquitatis: qui fingis laborem in praecepto?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 Captabunt in animam iusti: et sanguinem innocentem condemnabunt.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 Et factus est mihi Dominus in refugium: et Deus meus in adiutorium spei meae.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 Et reddet illis iniquitatem ipsorum: et in malitia eorum disperdet eos: disperdet illos Dominus Deus noster.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
