Psalmorum 90
1 Oratio Moysi hominis Dei. Domine, refugium factus es nobis: a generatione in generationem.
En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
2 Priusquam montes fierent, aut formaretur terra, et orbis: a saeculo et usque in saeculum tu es Deus.
Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
3 Ne avertas hominem in humilitatem: et dixisti: Convertimini filii hominum.
Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
4 Quoniam mille anni ante oculos tuos, tamquam dies hesterna, quae praeteriit, Et custodia in nocte,
Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
5 quae pro nihilo habentur, eorum anni erunt.
Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
6 Mane sicut herba transeat, mane floreat, et transeat: vespere decidat, induret, et arescat.
Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 Quia defecimus in ira tua, et in furore tuo turbati sumus.
Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
8 Posuisti iniquitates nostras in conspectu tuo: saeculum nostrum in illuminatione vultus tui.
Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
9 Quoniam omnes dies nostri defecerunt: et in ira tua defecimus. Anni nostri sicut aranea meditabuntur:
Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
10 dies annorum nostrorum in ipsis, septuaginta anni. Si autem in potentatibus octoginta anni: et amplius eorum, labor et dolor. Quoniam supervenit mansuetudo: et corripiemur.
Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
11 Quis novit potestatem irae tuae: et prae timore tuo iram tuam
Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
12 dinumerare? Dexteram tuam sic notam fac: et eruditos corde in sapientia.
Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
13 Convertere Domine usquequo? et deprecabilis esto super servos tuos.
Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
14 Repleti sumus mane misericordia tua: exultavimus, et delectati sumus omnibus diebus nostris.
Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
15 Laetati sumus pro diebus, quibus nos humiliasti: annis, quibus vidimus mala.
Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
16 Respice in servos tuos, et in opera tua: et dirige filios eorum.
Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
17 Et sit splendor Domini Dei nostri super nos, et opera manuum nostrarum dirige super nos: et opus manuum nostrarum dirige.
Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
