Psalmorum 9
1 Psalmus David, in finem pro occultis filii. Confitebor tibi Domine in toto corde meo: narrabo omnia mirabilia tua.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 Laetabor et exultabo in te: psallam nomini tuo Altissime,
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 In convertendo inimicum meum retrorsum: infirmabuntur, et peribunt a facie tua.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 Quoniam fecisti iudicium meum et causam meam: sedisti super thronum qui iudicas iustitiam.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Increpasti Gentes, et periit impius: nomen eorum delesti in aeternum et in saeculum saeculi.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 Inimici defecerunt frameae in finem: et civitates eorum destruxisti. Periit memoria eorum cum sonitu:
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 et Dominus in aeternum permanet. Paravit in iudicio thronum suum:
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 et ipse iudicabit orbem terrae in aequitate, iudicabit populos in iustitia.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 Et factus est Dominus refugium pauperi: adiutor in opportunitatibus, in tribulatione.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 Et sperent in te qui noverunt nomen tuum: quoniam non dereliquisti quaerentes te Domine.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Psallite Domino, qui habitat in Sion: annunciate inter Gentes studia eius:
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 Quoniam requirens sanguinem eorum recordatus est: non est oblitus clamorem pauperum.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Miserere mei Domine: vide humilitatem meam de inimicis meis.
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 Qui exaltas me de portis mortis, ut annunciem omnes laudationes tuas in portis filiae Sion.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 Exultabo in salutari tuo: infixae sunt Gentes in interitu, quem fecerunt. In laqueo isto, quem absconderunt, comprehensus est pes eorum.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 Cognoscetur Dominus iudicia faciens: in operibus manuum suarum comprehensus est peccator.
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 Quoniam non in finem oblivio erit pauperis: patientia pauperum non peribit in finem.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Exurge Domine, non confortetur homo: iudicentur Gentes in conspectu tuo:
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Constitue Domine legislatorem super eos: ut sciant Gentes quoniam homines sunt.
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
