< Psalmorum 85 >
1 Psalmus, in finem, filiis Core. Benedixisti Domine terram tuam: avertisti captivitatem Iacob.
En Psalm Korah barnas, till att föresjunga. Herre, du som fordom vast dino lande nådelig, och förlossade de fångar af Jacob;
2 Remisisti iniquitatem plebis tuae: operuisti omnia peccata eorum.
Du som tillförene dino folke missgerning förlåtit hafver, och alla deras synder öfvertäckt; (Sela)
3 Mitigasti omnem iram tuam: avertisti ab ira indignationis tuae.
Du som tillförene alla dina vrede borttagit hafver, och vändt dig ifrå dine vredes grymhet;
4 Converte nos Deus salutaris noster: et averte iram tuam a nobis.
Tröst oss, Gud vår Frälsare, och låt af dine ogunst till oss.
5 Numquid in aeternum irasceris nobis? aut extendes iram tuam a generatione in generationem?
Vill du då till evig tid uppå oss vred vara; och låt dina vrede gå evinnerliga?
6 Deus tu conversus vivificabis nos: et plebs tua laetabitur in te.
Vill du då icke åter vederqvicka oss; att ditt folk må glädja sig öfver dig?
7 Ostende nobis Domine misericordiam tuam: et salutare tuum da nobis.
Herre, bete oss dina nåde, och hjelp oss.
8 Audiam quid loquatur in me Dominus Deus: quoniam loquetur pacem in plebem suam. Et super sanctos suos: et in eos, qui convertuntur ad cor.
Ack! att jag höra måtte, det Herren Gud talar, att han sino folke och sinom heligom frid tillsade; på det de icke skola på någon galenskap komma.
9 Verumtamen prope timentes eum salutare ipsius: ut inhabitet gloria in terra nostra.
Dock är ju hans hjelp när dem som frukta honom, att i vårt land skall ära bo;
10 Misericordia, et veritas obviaverunt sibi: iustitia, et pax osculatae sunt.
Att godhet och trohet mötas tillsamman, rättfärdighet och frid kyssas;
11 Veritas de terra orta est: et iustitia de caelo prospexit.
Att trohet må växa på jordene, och rättfärdighet skåda neder af himmelen;
12 Etenim Dominus dabit benignitatem: et terra nostra dabit fructum suum.
Att ock Herren oss godt gör; på det vårt land må sina frukt gifva;
13 Iustitia ante eum ambulabit: et ponet in via gressus suos.
Att rättfärdighet må ändå för honom blifva, och sin rätta gång hafva.