Psalmorum 83
1 Canticum Psalmi Asaph. Deus, quis similis erit tibi? ne taceas, neque compescaris Deus:
En sång, en psalm av Asaf.
2 Quoniam ecce inimici tui sonuerunt: et qui oderunt te, extulerunt caput.
Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3 Super populum tuum malignaverunt consilium: et cogitaverunt adversus sanctos tuos.
Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Dixerunt: Venite, et disperdamus eos de gente: et non memoretur nomen Israel ultra.
Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5 Quoniam cogitaverunt unanimiter: simul adversum te testamentum disposuerunt,
De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6 tabernacula Idumaeorum et Ismahelitae: Moab, et Agareni,
Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Gebal, et Ammon, et Amalec: alienigenae cum habitantibus Tyrum.
Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Etenim Assur venit cum illis: facti sunt in adiutorium filiis Lot.
Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Fac illis sicut Madian et Sisarae: sicut Iabin in torrente Cisson.
Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. (Sela)
10 Disperierunt in Endor: facti sunt ut stercus terrae.
Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11 Pone principes eorum sicut Oreb, et Zeb, et Zebee, et Salmana: Omnes principes eorum:
dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12 qui dixerunt: Hereditate possideamus Sanctuarium Dei.
Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13 Deus meus pone illos ut rotam: et sicut stipulam ante faciem venti.
eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14 Sicut ignis, qui comburit silvam: et sicut flamma comburens montes:
Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15 Ita persequeris illos in tempestate tua: et in ira tua turbabis eos.
Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16 Imple facies eorum ignominia: et quaerent nomen tuum, Domine.
förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17 Erubescant, et conturbentur in saeculum saeculi: et confundantur, et pereant.
Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Et cognoscant quia nomen tibi Dominus: tu solus Altissimus in omni terra.
Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.
