Psalmorum 77
1 Psalmus Asaph, in finem, pro Idithum. Voce mea ad Dominum clamavi: voce mea ad Deum, et intendit mihi.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 In die tribulationis meae Deum exquisivi, manibus meis nocte contra eum: et non sum deceptus. Renuit consolari anima mea,
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 memor fui Dei, et delectatus sum, et exercitatus sum: et defecit spiritus meus.
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 Anticipaverunt vigilias oculi mei: turbatus sum, et non sum locutus.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 Cogitavi dies antiquos: et annos aeternos in mente habui.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 Et meditatus sum nocte cum corde meo, et exercitabar, et scopebam spiritum meum.
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 Numquid in aeternum proiiciet Deus: aut non apponet ut complacitior sit adhuc?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Aut in finem misericordiam suam abscindet, a generatione in generationem?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 Aut obliviscetur misereri Deus? aut continebit in ira sua misericordias suas?
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Et dixi nunc coepi: haec mutatio dexterae Excelsi.
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 Memor fui operum Domini: quia memor ero ab initio mirabilium tuorum,
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 Et meditabor in omnibus operibus tuis: et in adinventionibus tuis exercebor.
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 Deus in sancto via tua: quis Deus magnus sicut Deus noster?
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 tu es Deus qui facis mirabilia. Notam fecisti in populis virtutem tuam:
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 redemisti in brachio tuo populum tuum, filios Iacob, et Ioseph.
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Viderunt te aquae Deus, viderunt te aquae: et timuerunt, et turbatae sunt abyssi.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 Multitudo sonitus aquarum: vocem dederunt nubes. Etenim sagittae tuae transeunt:
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 vox tonitrui tui in rota. Illuxerunt coruscationes tuae orbi terrae: commota est et contremuit terra.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 In mari via tua, et semitae tuae in aquis multis: et vestigia tua non cognoscentur.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 Deduxisti sicut oves populum tuum, in manu Moysi et Aaron.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
