Psalmorum 77
1 Psalmus Asaph, in finem, pro Idithum. Voce mea ad Dominum clamavi: voce mea ad Deum, et intendit mihi.
En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga. Jag ropar med mine röst till Gud; till Gud ropar jag, och han hörer mig.
2 In die tribulationis meae Deum exquisivi, manibus meis nocte contra eum: et non sum deceptus. Renuit consolari anima mea,
Uti mine nöds tid söker jag Herran; min hand är om nattena uträckt, och håller intet upp; ty min själ vill sig icke trösta låta.
3 memor fui Dei, et delectatus sum, et exercitatus sum: et defecit spiritus meus.
När jag bedröfvad är, så tänker jag uppå Gud; när mitt hjerta i ångest är, så talar jag. (Sela)
4 Anticipaverunt vigilias oculi mei: turbatus sum, et non sum locutus.
Min ögon håller du, att de vaka. Jag är så vanmägtig, att jag icke tala kan.
5 Cogitavi dies antiquos: et annos aeternos in mente habui.
Jag tänker uppå den gamla tiden, på de förra år.
6 Et meditatus sum nocte cum corde meo, et exercitabar, et scopebam spiritum meum.
Jag tänker om nattena på mitt strängaspel, och talar med mino hjerta; min ande ransakar.
7 Numquid in aeternum proiiciet Deus: aut non apponet ut complacitior sit adhuc?
Månn då Herren förkasta evinnerliga; och ingen nåd mer bevisa?
8 Aut in finem misericordiam suam abscindet, a generatione in generationem?
Är det så alldeles ute med hans godhet; och hafver tillsägelsen en ända?
9 Aut obliviscetur misereri Deus? aut continebit in ira sua misericordias suas?
Hafver då Gud förgätit att vara nådelig; och tillyckt sina barmhertighet för vredes skull? (Sela)
10 Et dixi nunc coepi: haec mutatio dexterae Excelsi.
Men dock sade jag: Dermed qväl jag mig sjelf; den Högstas högra hand kan all ting förvandla.
11 Memor fui operum Domini: quia memor ero ab initio mirabilium tuorum,
Derföre tänker jag uppå Herrans gerningar; ja, jag tänker uppå din förra under;
12 Et meditabor in omnibus operibus tuis: et in adinventionibus tuis exercebor.
Och talar om all din verk, och säger om din anslag:
13 Deus in sancto via tua: quis Deus magnus sicut Deus noster?
Gud, din väg är helig; hvar är en så mägtig Gud, såsom du, Gud, äst?
14 tu es Deus qui facis mirabilia. Notam fecisti in populis virtutem tuam:
Du äst den Gud, som under gör; du hafver bevisat dina magt ibland folken.
15 redemisti in brachio tuo populum tuum, filios Iacob, et Ioseph.
Du hafver förlossat ditt folk väldeliga, Jacobs barn och Josephs. (Sela)
16 Viderunt te aquae Deus, viderunt te aquae: et timuerunt, et turbatae sunt abyssi.
Vattnen sågo dig, Gud, vattnen sågo dig, och ängslades; och djupen stormade.
17 Multitudo sonitus aquarum: vocem dederunt nubes. Etenim sagittae tuae transeunt:
De tjocke skyar utgöto vatten; skyarna dundrade, och skotten foro deribland.
18 vox tonitrui tui in rota. Illuxerunt coruscationes tuae orbi terrae: commota est et contremuit terra.
Det dundrade i himmelen, ditt ljungande lyste på jordene; jorden rördes och bäfvade deraf.
19 In mari via tua, et semitae tuae in aquis multis: et vestigia tua non cognoscentur.
Din väg var i hafvet, och din stig i stort vatten; och man fann dock intet din fotspår.
20 Deduxisti sicut oves populum tuum, in manu Moysi et Aaron.
Du förde ditt folk, såsom en fårahjord, genom Mose och Aaron.
