Psalmorum 71
1 Psalmus David, Filiorum Ionadab, et eorum, qui primi captivi ducti sunt. In te Domine speravi, non confundar in aeternum:
Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
2 in iustitia tua libera me, et eripe me. Inclina ad me aurem tuam, et salva me.
Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
3 Esto mihi in Deum protectorem, et in locum munitum: ut salvum me facias, Quoniam firmamentum meum, et refugium meum es tu.
Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4 Deus meus eripe me de manu peccatoris, et de manu contra legem agentis et iniqui:
Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Quoniam tu es patientia mea Domine: Domine spes mea a iuventute mea.
Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6 In te confirmatus sum ex utero: de ventre matris meae tu es protector meus: In te cantatio mea semper:
Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
7 tamquam prodigium factus sum multis: et tu adiutor fortis.
Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
8 Repleatur os meum laude, ut cantem gloriam tuam: tota die magnitudinem tuam.
Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 Ne proiicias me in tempore senectutis: cum defecerit virtus mea, ne derelinquas me.
Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10 Quia dixerunt inimici mei mihi: et qui custodiebant animam meam, consilium fecerunt in unum,
Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11 Dicentes: Deus dereliquit eum, persequimini, et comprehendite eum: quia non est qui eripiat.
"Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar."
12 Deus ne elongeris a me: Deus meus in auxilium meum respice.
Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13 Confundantur, et deficiant detrahentes animae meae: operiantur confusione, et pudore qui quaerunt mala mihi.
Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14 Ego autem semper sperabo: et adiiciam super omnem laudem tuam.
Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15 Os meum annunciabit iustitiam tuam: tota die salutare tuum. Quoniam non cognovi litteraturam,
Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16 introibo in potentias Domini: Domine, memorabor iustitiae tuae solius.
Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17 Deus docuisti me a iuventute mea: et usque nunc pronunciabo mirabilia tua.
Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Et usque in senectam et senium: Deus ne derelinquas me, Donec annunciem brachium tuum generationi omni, quae ventura est: Potentiam tuam,
Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 et iustitiam tuam Deus usque in altissima, quae fecisti magnalia: Deus quis similis tibi?
Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20 Quantas ostendisti mihi tribulationes multas, et malas: et conversus vivificasti me: et de abyssis terrae iterum reduxisti me:
Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 Multiplicasti magnificentiam tuam: et conversus consolatus es me.
Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22 Nam et ego confitebor tibi in vasis psalmi veritatem tuam: Deus psallam tibi in cithara, sanctus Israel.
Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 Exultabunt labia mea cum cantavero tibi: et anima mea, quam redemisti.
Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
24 Sed et lingua mea tota die meditabitur iustitiam tuam: cum confusi et reveriti fuerint qui quaerunt mala mihi.
Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
