Psalmorum 62
1 Psalmus David, in finem, pro Idithum. Nonne Deo subiecta erit anima mea? ab ipso enim salutare meum.
För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.
2 Nam et ipse Deus meus, et salutaris meus: susceptor meus, non movebor amplius.
Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.
3 Quousque irruitis in hominem? interficitis universi vos: tamquam parieti inclinato et maceriae depulsae.
Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
4 Verumtamen pretium meum cogitaverunt repellere, cucurri in siti: ore suo benedicebant, et corde suo maledicebant.
Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?
5 Verumtamen Deo subiecta esto anima mea: quoniam ab ipso patientia mea.
De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. (Sela)
6 Quia ipse Deus meus, et salvator meus: adiutor meus, non emigrabo.
Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.
7 In Deo salutare meum, et gloria mea: Deus auxilii mei, et spes mea in Deo est.
Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.
8 Sperate in eo omnis congregatio populi, effundite coram illo corda vestra: Deus adiutor noster in aeternum.
Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Verumtamen vani filii hominum, mendaces filii hominum in stateris: ut decipiant ipsi de vanitate in idipsum.
Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. (Sela)
10 Nolite sperare in iniquitate, et rapinas nolite concupiscere: divitiae si affluant, nolite cor apponere.
Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.
11 Semel locutus est Deus, duo haec audivi, quia potestas Dei est,
Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.
12 et tibi Domine misericordia: quia tu reddes unicuique iuxta opera sua.
En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.
