Psalmorum 44

1 Psalmus, filiis Core ad intellectum.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

2 Deus auribus nostris audivimus: patres nostri annunciaverunt nobis. Opus, quod operatus es in diebus eorum: et in diebus antiquis.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

3 Manus tua gentes disperdidit, et plantasti eos: afflixisti populos, et expulisti eos:

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

4 Nec enim in gladio suo possederunt terram, et brachium eorum non salvavit eos: Sed dextera tua, et brachium tuum, et illuminatio vultus tui: quoniam complacuisti in eis.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

5 Tu es ipse rex meus et Deus meus: qui mandas salutes Iacob.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

6 In te inimicos nostros ventilabimus cornu, et in nomine tuo spernemus insurgentes in nobis.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

7 Non enim in arcu meo sperabo: et gladius meus non salvabit me.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

8 Salvasti enim nos de affligentibus nos: et odientes nos confudisti.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

9 In Deo laudabimur tota die: et in nomine tuo confitebimur in saeculum.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

10 Nunc autem repulisti et confudisti nos: et non egredieris Deus in virtutibus nostris.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

11 Avertisti nos retrorsum post inimicos nostros: et qui oderunt nos, diripiebant sibi.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

12 Dedisti nos tamquam oves escarum: et in gentibus dispersisti nos.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

13 Vendidisti populum tuum sine pretio: et non fuit multitudo in commutationibus eorum.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

14 Posuisti nos opprobrium vicinis nostris, subsannationem et derisum his, qui sunt in circuitu nostro.

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

15 Posuisti nos in similitudinem Gentibus: commotionem capitis in populis.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

16 Tota die verecundia mea contra me est, et confusio faciei meae cooperuit me.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

17 A voce exprobrantis, et obloquentis: a facie inimici, et persequentis.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

18 Haec omnia venerunt super nos, nec obliti sumus te: et inique non egimus in testamento tuo.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

19 Et non recessit retro cor nostrum: et declinasti semitas nostras a via tua:

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

20 Quoniam humiliasti nos in loco afflictionis, et cooperuit nos umbra mortis.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

21 Si obliti sumus nomen Dei nostri, et si expandimus manus nostras ad deum alienum:

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

22 Nonne Deus requiret ista? ipse enim novit abscondita cordis. Quoniam propter te mortificamur tota die: aestimati sumus sicut oves occisionis.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

23 Exurge, quare obdormis Domine? exurge, et ne repellas in finem.

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

24 Quare faciem tuam avertis, oblivisceris inopiae nostrae et tribulationis nostrae?

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

25 Quoniam humiliata est in pulvere anima nostra: conglutinatus est in terra venter noster.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

26 Exurge Domine, adiuva nos: et redime nos propter nomen tuum.

Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.