Psalmorum 38
1 Psalmus David, in recordationem sabbati. Domine ne in furore tuo arguas me, neque in ira tua corripias me.
En psalm av David; till åminnelse.
2 Quoniam sagittae tuae infixae sunt mihi: et confirmasti super me manum tuam.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Non est sanitas in carne mea a facie irae tuae: non est pax ossibus meis a facie peccatorum meorum.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Quoniam iniquitates meae supergressae sunt caput meum: et sicut onus grave gravatae sunt super me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Putruerunt et corruptae sunt cicatrices meae, a facie insipientiae meae.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Miser factus sum, et curvatus sum usque in finem: tota die contristatus ingrediebar.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Quoniam lumbi mei impleti sunt illusionibus: et non est sanitas in carne mea.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Afflictus sum, et humiliatus sum nimis: rugiebam a gemitu cordis mei.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Domine, ante te omne desiderium meum: et gemitus meus a te non est absconditus.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Cor meum conturbatum est, dereliquit me virtus mea: et lumen oculorum meorum, et ipsum non est mecum.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Amici mei et proximi mei adversum me appropinquaverunt, et steterunt. Et qui iuxta me erant, de longe steterunt: et vim faciebant qui quaerebant animam meam.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 Et qui inquirebant mala mihi, locuti sunt vanitates: et dolos tota die meditabantur.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 Ego autem tamquam surdus non audiebam: et sicut mutus non aperiens os suum.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Et factus sum sicut homo non audiens: et non habens in ore suo redargutiones.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Quoniam in te Domine speravi: tu exaudies me Domine Deus meus.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Quia dixi: Nequando supergaudeant mihi inimici mei: et dum commoventur pedes mei, super me magna locuti sunt.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Quoniam ego in flagella paratus sum: et dolor meus in conspectu meo semper.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Quoniam iniquitatem meam annunciabo: et cogitabo pro peccato meo.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 Inimici autem mei vivunt, et confirmati sunt super me: et multiplicati sunt qui oderunt me inique.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 Qui retribuunt mala pro bonis, detrahebant mihi: quoniam sequebar bonitatem.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Ne derelinquas me Domine Deus meus: ne discesseris a me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Intende in adiutorium meum, Domine Deus salutis meae.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
