Psalmorum 25
1 Psalmus David, in finem. Ad te Domine levavi animam meam:
En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.
2 Deus meus in te confido, non erubescam:
Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.
3 Neque irrideant me inimici mei: etenim universi, qui sustinent te, non confundentur.
Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.
4 Confundantur omnes iniqua agentes supervacue. Vias tuas Domine demonstra mihi: et semitas tuas edoce me.
Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.
5 Dirige me in veritate tua, et doce me: quia tu es Deus salvator meus, et te sustinui tota die.
Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.
6 Reminiscere miserationum tuarum Domine, et misericordiarum tuarum, quae a saeculo sunt.
Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.
7 Delicta iuventutis meae, et ignorantias meas ne memineris. Secundum misericordiam tuam memento mei tu: propter bonitatem tuam Domine.
Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.
8 Dulcis et rectus Dominus: propter hoc legem dabit delinquentibus in via.
Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.
9 Diriget mansuetos in iudicio: docebit mites vias suas.
Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.
10 Universae viae Domini, misericordia et veritas, requirentibus testamentum eius et testimonia eius.
Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.
11 Propter nomen tuum Domine propitiaberis peccato meo: multum est enim.
För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.
12 Quis est homo qui timet Dominum? legem statuit ei in via, quam elegit.
Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.
13 Anima eius in bonis demorabitur: et semen eius hereditabit terram.
Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.
14 Firmamentum est Dominus timentibus eum: et testamentum ipsius ut manifestetur illis.
Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.
15 Oculi mei semper ad Dominum: quoniam ipse evellet de laqueo pedes meos.
Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.
16 Respice in me, et miserere mei: quia unicus et pauper sum ego.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.
17 Tribulationes cordis mei multiplicatae sunt: de necessitatibus meis erue me.
Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.
18 Vide humilitatem meam, et laborem meum: et dimitte universa delicta mea.
Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.
19 Respice inimicos meos quoniam multiplicati sunt, et odio iniquo oderunt me.
Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.
20 Custodi animam meam, et erue me: non erubescam, quoniam speravi in te.
Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.
21 Innocentes et recti adhaeserunt mihi: quia sustinui te.
Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.
22 Libera Deus Israel ex omnibus tribulationibus suis.
Gud löse Israel utaf allo sine nöd.
