Psalmorum 22
1 Psalmus David, in finem pro susceptione matutina. Deus Deus meus respice in me: quare me dereliquisti? longe a salute mea verba delictorum meorum.
För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 Deus meus clamabo per diem, et non exaudies: et nocte, et non ad insipientiam mihi.
Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
3 Tu autem in sancto habitas, Laus Israel.
Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
4 In te speraverunt patres nostri: speraverunt, et liberasti eos.
Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
5 Ad te clamaverunt, et salvi facti sunt: in te speraverunt, et non sunt confusi.
På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
6 Ego autem sum vermis, et non homo: opprobrium hominum, et abiectio plebis.
Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
7 Omnes videntes me, deriserunt me: locuti sunt labiis, et moverunt caput.
Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
8 Speravit in Domino, eripiat eum: salvum faciat eum, quoniam vult eum.
Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
9 Quoniam tu es, qui extraxisti me de ventre: spes mea ab uberibus matris meae.
»Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 In te proiectus sum ex utero: de ventre matris meae Deus meus es tu,
Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 ne discesseris a me: Quoniam tribulatio proxima est: quoniam non est qui adiuvet.
På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
12 Circumdederunt me vituli multi: tauri pingues obsederunt me.
Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
13 Aperuerunt super me os suum, sicut leo rapiens et rugiens.
Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 Sicut aqua effusus sum: et dispersa sunt omnia ossa mea. Factum est cor meum tamquam cera liquescens in medio ventris mei.
Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
15 Aruit tamquam testa virtus mea, et lingua mea adhaesit faucibus meis: et in pulverem mortis deduxisti me.
Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
16 Quoniam circumdederunt me canes multi: concilium malignantium obsedit me. Foderunt manus meas et pedes meos:
Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
17 dinumeraverunt omnia ossa mea. Ipsi vero consideraverunt et inspexerunt me:
Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
18 diviserunt sibi vestimenta mea, et super vestem meam miserunt sortem.
Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
19 Tu autem Domine ne elongaveris auxilium tuum a me: ad defensionem meam conspice.
De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
20 Erue a framea Deus animam meam: et de manu canis unicam meam:
Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
21 Salva me ex ore leonis: et a cornibus unicornium humilitatem meam.
Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
22 Narrabo nomen tuum fratribus meis: in medio ecclesiae laudabo te.
Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
23 Qui timetis Dominum laudate eum: universum semen Iacob glorificate eum:
Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 Timeat eum omne semen Israel: quoniam non sprevit, neque despexit deprecationem pauperis: Nec avertit faciem suam a me: et cum clamarem ad eum exaudivit me.
I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
25 Apud te laus mea in ecclesia magna: vota mea reddam in conspectu timentium eum.
Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
26 Edent pauperes, et saturabuntur: et laudabunt Dominum qui requirunt eum: vivent corda eorum in saeculum saeculi.
Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
27 Reminiscentur et convertentur ad Dominum universi fines terrae: Et adorabunt in conspectu eius universae familiae Gentium.
De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
28 Quoniam Domini est regnum: et ipse dominabitur Gentium.
Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
29 Manducaverunt et adoraverunt omnes pingues terrae: in conspectu eius cadent omnes qui descendunt in terram.
Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
30 Et anima mea illi vivet: et semen meum serviet ipsi.
Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
31 Annunciabitur Domino generatio ventura: et annunciabunt caeli iustitiam eius populo qui nascetur, quem fecit Dominus.
Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte. Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.
