Psalmorum 2

1 Quare fremuerunt Gentes, et populi meditati sunt inania? Astiterunt reges terrae, et principes convenerunt in unum adversus Dominum, et adversus Christum eius.

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Dirumpamus vincula eorum: et proiiciamus a nobis iugum ipsorum.

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 Qui habitat in caelis irridebit eos: et Dominus subsannabit eos.

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Tunc loquetur ad eos in ira sua, et in furore suo conturbabit eos.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Ego autem constitutus sum rex ab eo super Sion montem sanctum eius, praedicans praeceptum eius.

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 Dominus dixit ad me: Filius meus es tu, ego hodie genui te.

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Postula a me, et dabo tibi Gentes hereditatem tuam, et possessionem tuam terminos terrae.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Reges eos in virga ferrea, et tamquam vas figuli confringes eos.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Et nunc reges intelligite: erudimini qui iudicatis terram.

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 Servite Domino in timore: et exultate ei cum tremore.

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 Apprehendite disciplinam nequando irascatur Dominus, et pereatis de via iusta.

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 Cum exarserit in brevi ira eius, beati omnes, qui confidunt in eo.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.