Psalmorum 18
1 Psalmus David, in finem, pro puero Domini in die, qua eripuit eum Dominus de manu omnium inimicorum eius, et de manu Saul, et dixit: Diligam te Domine fortitudo mea:
För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld. Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
2 Dominus firmamentum meum, et refugium meum, et liberator meus. Deus meus adiutor meus, et sperabo in eum. Protector meus, et cornu salutis meae, et susceptor meus.
HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.
3 Laudans invocabo Dominum: et ab inimicis meis salvus ero.
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
4 Circumdederunt me dolores mortis: et torrentes iniquitatis conturbaverunt me.
Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.
Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
6 In tribulatione mea invocavi Dominum, et ad Deum meum clamavi: et exaudivit de templo sancto suo vocem meam: et clamor meus in conspectu eius, introivit in aures eius.
Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.
7 Commota est, et contremuit terra: fundamenta montium conturbata sunt, et commota sunt, quoniam iratus est eis.
Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
8 Ascendit fumus in ira eius: et ignis a facie eius exarsit: carbones succensi sunt ab eo.
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.
9 Inclinavit caelos, et descendit: et caligo sub pedibus eius.
Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.
10 Et ascendit super cherubim, et volavit: volavit super pennas ventorum.
Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.
11 Et posuit tenebras latibulum suum, in circuitu eius tabernaculum eius: tenebrosa aqua in nubibus aeris.
Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.
12 Prae fulgore in conspectu eius nubes transierunt, grando et carbones ignis.
Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.
13 Et intonuit de caelo Dominus, et Altissimus dedit vocem suam: grando et carbones ignis.
Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.
14 Et misit sagittas suas, et dissipavit eos: fulgura multiplicavit, et conturbavit eos.
Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.
15 Et apparuerunt fontes aquarum, et revelata sunt fundamenta orbis terrarum: Ab increpatione tua Domine, ab inspiratione spiritus irae tuae.
Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.
16 Misit de summo, et accepit me: et assumpsit me de aquis multis.
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
17 Eripuit me de inimicis meis fortissimis, et ab his qui oderunt me: quoniam confortati sunt super me.
Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
18 Praevenerunt me in die afflictionis meae: et factus est Dominus protector meus.
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
19 Et eduxit me in latitudinem: salvum me fecit, quoniam voluit me.
Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.
20 Et retribuet mihi Dominus secundum iustitiam meam, et secundum puritatem manuum mearum retribuet mihi:
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
21 Quia custodivi vias Domini, nec impie gessi a Deo meo.
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
22 Quoniam omnia iudicia eius in conspectu meo: et iustitias eius non repuli a me.
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.
23 Et ero immaculatus cum eo: et observabo me ab iniquitate mea.
Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.
24 Et retribuet mihi Dominus secundum iustitiam meam: et secundum puritatem manuum mearum in conspectu oculorum eius.
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
25 Cum sancto sanctus eris, et cum viro innocente innocens eris:
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
26 et cum electo electus eris: et cum perverso perverteris.
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
27 Quoniam tu populum humilem salvum facies: et oculos superborum humiliabis.
Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
28 Quoniam tu illuminas lucernam meam Domine: Deus meus illumina tenebras meas.
Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.
29 Quoniam in te eripiar a tentatione, et in Deo meo transgrediar murum.
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.
30 Deus meus impolluta via eius: eloquia Domini igne examinata: protector est omnium sperantium in se.
Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
31 Quoniam quis deus praeter Dominum? aut quis Deus praeter Deum nostrum?
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?
32 Deus qui praecinxit me virtute: et posuit immaculatam viam meam.
Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,
33 Qui perfecit pedes meos tamquam cervorum, et super excelsa statuens me.
du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
34 Qui docet manus meas ad praelium: et posuisti, ut arcum aereum, brachia mea.
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
35 Et dedisti mihi protectionem salutis tuae: et dextera tua suscepit me: Et disciplina tua correxit me in finem: et disciplina tua ipsa me docebit.
Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;
36 Dilatasti gressus meos subtus me: et non sunt infirmata vestigia mea:
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
37 Persequar inimicos meos, et comprehendam illos: et non convertar donec deficiant.
Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
38 Confringam illos, nec poterunt stare: cadent subtus pedes meos.
Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.
39 Et praecinxisti me virtute ad bellum: et supplantasti insurgentes in me subtus me.
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
40 Et inimicos meos dedisti mihi dorsum, et odientes me disperdidisti.
Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.
41 Clamaverunt, nec erat qui salvos faceret, ad Dominum: nec exaudivit eos.
De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.
42 Et comminuam eos, ut pulverem ante faciem venti: ut lutum platearum delebo eos.
Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.
43 Eripies me de contradictionibus populi: constitues me in caput Gentium.
Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
44 Populus, quem non cognovi, servivit mihi: in auditu auris obedivit mihi.
Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.
45 Filii alieni mentiti sunt mihi, filii alieni inveterati sunt, et claudicaverunt a semitis suis.
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.
46 Vivit Dominus, et benedictus Deus meus, et exaltetur Deus salutis meae.
HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!
47 Deus qui das vindictas mihi, et subdis populos sub me, liberator meus de inimicis meis iracundis.
Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;
48 Et ab insurgentibus in me exaltabis me: a viro iniquo eripies me.
du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
49 Propterea confitebor tibi in nationibus Domine: et nomini tuo psalmum dicam,
Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
50 Magnificans salutes regis eius, et faciens misericordiam christo suo David, et semini eius usque in saeculum.
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
