Psalmorum 147

1 Alleluia. Laudate Dominum quoniam bonus est psalmus: Deo nostro sit iucunda, decoraque laudatio.

Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

2 Aedificans Ierusalem Dominus: dispersiones Israelis congregabit.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

3 Qui sanat contritos corde: et alligat contritiones eorum.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

4 Qui numerat multitudinem stellarum: et omnibus eis nomina vocat.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

5 Magnus Dominus noster, et magna virtus eius: et sapientiae eius non est numerus.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

6 Suscipiens mansuetos Dominus: humilians autem peccatores usque ad terram.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

7 Praecinite Domino in confessione: psallite Deo nostro in cithara.

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

8 Qui operit caelum nubibus: et parat terrae pluviam. Qui producit in montibus foenum: et herbam servituti hominum.

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

9 Qui dat iumentis escam ipsorum: et pullis corvorum invocantibus eum.

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Non in fortitudine equi voluntatem habebit: nec in tibiis viri beneplacitum erit ei.

Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 Beneplacitum est Domino super timentes eum: et in eis, qui sperant super misericordia eius.

HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Alleluia. Lauda Ierusalem Dominum: lauda Deum tuum Sion.

Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Quoniam confortavit seras portarum tuarum: benedixit filiis tuis in te.

Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Qui posuit fines tuos pacem: et adipe frumenti satiat te.

Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Qui emittit eloquium suum terrae: velociter currit sermo eius.

Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Qui dat nivem sicut lanam: nebulam sicut cinerem spargit,

Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Mittit crystallum suam sicut buccellas: ante faciem frigoris eius quis sustinebit?

Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Emittet verbum suum, et liquefaciet ea: flabit spiritus eius, et fluent aquae.

Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Qui annunciat verbum suum Iacob: iustitias, et iudicia sua Israel.

Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Non fecit taliter omni nationi: et iudicia sua non manifestavit eis. Alleluia.

Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!