< Psalmorum 146 >
1 Alleluia, Aggaei, et Zachariae.
Halleluja. Lofva Herran, min själ.
2 Lauda anima mea Dominum, laudabo Dominum in vita mea: psallam Deo meo quamdiu fuero. Nolite confidere in principibus:
Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.
3 in filiis hominum, in quibus non est salus.
Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.
4 Exibit spiritus eius, et revertetur in terram suam: in illa die peribunt omnes cogitationes eorum.
Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.
5 Beatus, cuius Deus Iacob adiutor eius, spes eius in Domino Deo ipsius:
Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;
6 qui fecit caelum et terram, mare, et omnia, quae in eis sunt.
Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;
7 Qui custodit veritatem in saeculum, facit iudicium iniuriam patientibus: dat escam esurientibus. Dominus solvit compeditos:
Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.
8 Dominus illuminat caecos. Dominus erigit elisos, Dominus diligit iustos.
Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.
9 Dominus custodit advenas, pupillum et viduam suscipiet: et vias peccatorum disperdet.
Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.
10 Regnabit Dominus in saecula Deus tuus Sion, in generatione et generationem.
Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.