Psalmorum 141

1 Psalmus David. Domine clamavi ad te, exaudi me: intende voci meae, cum clamavero ad te.

En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.

2 Dirigatur oratio mea sicut incensum in conspectu tuo: elevatio manuum mearum sacrificium vespertinum.

Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.

3 Pone Domine custodiam ori meo: et ostium circumstantiae labiis meis.

Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.

4 Non declines cor meum in verba malitiae, ad excusandas excusationes in peccatis. Cum hominibus operantibus iniquitatem: et non communicabo cum electis eorum.

Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.

5 Corripiet me iustus in misericordia, et increpabit me: oleum autem peccatoris non impinguet caput meum. Quoniam adhuc et oratio mea in beneplacitis eorum:

Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.

6 absorpti sunt iuncti petrae iudices eorum. Audient verba mea quoniam potuerunt:

Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.

7 sicut crassitudo terrae erupta est super terram. Dissipata sunt ossa nostra secus infernum: (Sheol h7585)

Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)

8 quia ad te Domine, Domine oculi mei: in te speravi, non auferas animam meam.

Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.

9 Custodi me a laqueo, quem statuerunt mihi: et a scandalis operantium iniquitatem.

Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.

10 Cadent in retiaculo eius peccatores: singulariter sum ego donec transeam.

De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.