< Psalmorum 121 >
1 Canticum graduum. Levavi oculos meos in montes, unde veniet auxilium mihi.
En visa i högre choren. Jag lyfter min ögon upp till bergen, ifrå hvilkom mig hjelp kommer.
2 Auxilium meum a Domino, qui fecit caelum et terram.
Min hjelp kommer ifrå Herranom, den himmel och jord gjort hafver.
3 Non det in commotionem pedem tuum: neque dormitet qui custodit te.
Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bevarar, han sofver icke.
4 Ecce non dormitabit neque dormiet, qui custodit Israel.
Si, den som Israel bevarar, han är icke sömnog eller sofver.
5 Dominus custodit te, Dominus protectio tua, super manum dexteram tuam.
Herren bevarar dig; Herren är din skygd öfver dina högra hand;
6 Per diem sol non uret te: neque luna per noctem.
Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om nattena.
7 Dominus custodit te ab omni malo: custodiat animam tuam Dominus.
Herren bevare dig för allt ondt; han bevare dina själ.
8 Dominus custodiat introitum tuum, et exitum tuum: ex hoc nunc, et usque in saeculum.
Herren bevara din utgång och ingång, ifrå nu och i evighet.