Psalmorum 12

1 Psalmus David in finem, pro octava. Salvum me fac Domine, quoniam defecit sanctus: quoniam diminutae sunt veritates a filiis hominum.

En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta stränger. Hjelp, Herre; de helige äro förminskade; och de trogne äro få ibland menniskors barn.

2 Vana locuti sunt unusquisque ad proximum suum: labia dolosa, in corde et corde locuti sunt.

Den ene talar med den andra onyttig ting; och skrymta, och lära utaf oens hjerta.

3 Disperdat Dominus universa labia dolosa, et linguam magniloquam.

Herren utrote allt skrymteri och de tungo, som stor ord talar;

4 Qui dixerunt: Linguam nostram magnificabimus, labia nostra a nobis sunt, quis noster Dominus est?

De der säga: Vår tunga skall hafva öfverhandena; oss bör tala; ho är vår herre?

5 Propter miseriam inopum, et gemitum pauperum nunc exurgam, dicit Dominus. Ponam in salutari: fiducialiter agam in eo.

Efter nu de elände förtryckte varda, och de fattige sucka, vill jag upp, säger Herren; jag vill skaffa en hjelp, att man frimodeliga lära skall.

6 Eloquia Domini, eloquia casta: argentum igne examinatum, probatum terrae purgatum septuplum.

Herrans tal är klart, såsom genomluttradt silfver i enom lerdegel, bepröfvadt sju resor.

7 Tu Domine servabis nos: et custodies nos a generatione hac in aeternum.

Du Herre, bevara dem, och förvara oss för detta slägtet, till evig tid.

8 In circuitu impii ambulant: secundum altitudinem tuam multiplicasti filios hominum.

Ty det varder allestäds fullt med ogudaktiga, der sådana löst folk ibland menniskorna rådande är.