Psalmorum 104
1 Psalmus David. Benedic anima mea Domino: Domine Deus meus magnificatus es vehementer. Confessionem, et decorem induisti:
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 amictus lumine sicut vestimento: Extendens caelum sicut pellem:
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 qui tegis aquis superiora eius. Qui ponis nubem ascensum tuum: qui ambulas super pennas ventorum.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Qui facis angelos tuos, spiritus: et ministros tuos ignem urentem.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Qui fundasti terram super stabilitatem suam: non inclinabitur in saeculum saeculi.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Abyssus, sicut vestimentum, amictus eius: super montes stabunt aquae.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Ab increpatione tua fugient: a voce tonitrui tui formidabunt.
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Ascendunt montes: et descendunt campi in locum, quem fundasti eis.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Terminum posuisti, quem non transgredientur: neque convertentur operire terram.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 Qui emittis fontes in convallibus: inter medium montium pertransibunt aquae.
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Potabunt omnes bestiae agri: expectabunt onagri in siti sua.
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Super ea volucres caeli habitabunt: de medio petrarum dabunt voces.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Rigans montes de superioribus suis: de fructu operum tuorum satiabitur terra:
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Producens foenum iumentis, et herbam servituti hominum: Ut educas panem de terra:
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 et vinum laetificet cor hominis: Ut exhilaret faciem in oleo: et panis cor hominis confirmet.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Saturabuntur ligna campi, et cedri Libani, quas plantavit:
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 illic passeres nidificabunt. Herodii domus dux est eorum:
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 montes excelsi cervis: petra refugium herinaciis.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Fecit lunam in tempora: sol cognovit occasum suum.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Posuisti tenebras, et facta est nox: in ipsa pertransibunt omnes bestiae silvae.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 Catuli leonum rugientes, ut rapiant, et quaerant a Deo escam sibi.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 Ortus est sol, et congregati sunt: et in cubilibus suis collocabuntur.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Exibit homo ad opus suum: et ad operationem suam usque ad vesperum.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Quam magnificata sunt opera tua Domine! omnia in sapientia fecisti: impleta est terra possessione tua.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Hoc mare magnum, et spatiosum manibus: illic reptilia, quorum non est numerus. Animalia pusilla cum magnis:
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 illic naves pertransibunt. Draco iste, quem formasti ad illudendum ei:
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 omnia a te expectant ut des illis escam in tempore.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 Dante te illis, colligent: aperiente te manum tuam, omnia implebuntur bonitate.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 Avertente autem te faciem, turbabuntur: auferes spiritum eorum, et deficient, et in pulverem suum revertentur.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 Emittes spiritum tuum, et creabuntur: et renovabis faciem terrae.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Sit gloria Domini in saeculum: laetabitur Dominus in operibus suis:
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Qui respicit terram, et facit eam tremere: qui tangit montes, et fumigant.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Cantabo Domino in vita mea: psallam Deo meo quamdiu sum.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Iucundum sit ei eloquium meum: ego vero delectabor in Domino.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Deficiant peccatores a terra, et iniqui ita ut non sint: benedic anima mea Domino.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!
