Psalmorum 103

1 Psalmus David. Benedic anima mea Domino et omnia, quae intra me sunt, nomini sancto eius.

Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

2 Benedic anima mea Domino: et noli oblivisci omnes retributiones eius:

Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

3 Qui propitiatur omnibus iniquitatibus tuis: qui sanat omnes infirmitates tuas.

han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

4 Qui redimit de interitu vitam tuam: qui coronat te in misericordia et miserationibus.

han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

5 Qui replet in bonis desiderium tuum: renovabitur ut aquilae iuventus tua:

han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

6 Faciens misericordias Dominus: et iudicium omnibus iniuriam patientibus.

HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

7 Notas fecit vias suas Moysi, filiis Israel voluntates suas.

Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.

8 Miserator, et misericors Dominus: longanimis, et multum misericors.

Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

9 Non in perpetuum irascetur: neque aeternum comminabitur.

Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

10 Non secundum peccata nostra fecit nobis: neque secundum iniquitates nostras retribuit nobis.

Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

11 Quoniam secundum altitudinem caeli a terra: corroboravit misericordiam suam super timentes se.

Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.

12 Quantum distat Ortus ab occidente: longe fecit a nobis iniquitates nostras.

Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

13 Quomodo miseretur pater filiorum, misertus est Dominus timentibus se:

Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.

14 quoniam ipse cognovit figmentum nostrum. Recordatus est quoniam pulvis sumus:

Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

15 homo, sicut foenum dies eius, tamquam flos agri sic efflorebit.

En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

16 Quoniam spiritus pertransibit in illo, et non subsistet: et non cognoscet amplius locum suum.

När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

17 Misericordia autem Domini ab aeterno, et usque in aeternum super timentes eum. Et iustitia illius in filios filiorum,

Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,

18 his qui servant testamentum eius: Et memores sunt mandatorum ipsius, ad faciendum ea.

när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

19 Dominus in caelo paravit sedem suam: et regnum ipsius omnibus dominabitur.

HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.

20 Benedicite Domino omnes angeli eius: potentes virtute, facientes verbum illius, ad audiendam vocem sermonum eius.

Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.

21 Benedicite Domino omnes virtutes eius: ministri eius, qui facitis voluntatem eius.

Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.

22 Benedicite Domino omnia opera eius: in omni loco dominationis eius, benedic anima mea Domino.

Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.