Proverbiorum 9
1 Sapientia aedificavit sibi domum, excidit columnas septem.
Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
2 Immolavit victimas suas, miscuit vinum, et proposuit mensam suam.
Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
3 Misit ancillas suas ut vocarent ad arcem, et ad moenia civitatis:
Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
4 Siquis est parvulus, veniat ad me. Et insipientibus locuta est:
Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
5 Venite, comedite panem meum, et bibite vinum quod miscui vobis.
Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
6 Relinquite infantiam, et vivite, et ambulate per vias prudentiae.
Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
7 Qui erudit derisorem, ipse iniuriam sibi facit: et qui arguit impium, sibi maculam generat.
Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
8 Noli arguere derisorem, ne oderit te. Argue sapientem, et diliget te.
Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
9 Da sapienti occasionem, et addetur ei sapientia. Doce iustum, et festinabit accipere.
Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
10 Principium sapientiae timor Domini: et scientia sanctorum, prudentia.
Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
11 Per me enim multiplicabuntur dies tui, et addentur tibi anni vitae.
Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
12 Si sapiens fueris, tibimetipsi eris: si autem illusor, solus portabis malum.
Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
13 Mulier stulta et clamosa, plenaque illecebris, et nihil omnino sciens,
Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
14 sedit in foribus domus suae super sellam in excelso urbis loco,
Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
15 ut vocaret transeuntes per viam, et pergentes itinere suo:
Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
16 Qui est parvulus, declinet ad me. Et vecordi locuta est:
Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
17 Aquae furtivae dulciores sunt, et panis absconditus suavior.
Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
