Proverbiorum 8
1 Numquid non sapientia clamitat, et prudentia dat vocem suam?
Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
2 In summis, excelsisque verticibus supra viam, in mediis semitis stans,
Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
3 iuxta portas civitatis in ipsis foribus loquitur, dicens:
Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
4 O viri, ad vos clamito, et vox mea ad filios hominum.
Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
5 Intelligite parvuli astutiam, et insipientes animadvertite.
Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
6 Audite, quoniam de rebus magnis locutura sum: et aperientur labia mea, ut recta praedicent.
Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
7 Veritatem meditabitur guttur meum, et labia mea detestabuntur impium.
Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
8 Iusti sunt omnes sermones mei, non est in eis pravum quid, neque perversum.
Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
9 recti sunt intelligentibus, et aequi invenientibus scientiam.
De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
10 Accipite disciplinam meam, et non pecuniam: doctrinam magis, quam aurum eligite.
Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
11 Melior est enim sapientia cunctis opibus pretiosissimis: et omne desiderabile ei non potest comparari.
Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
12 Ego sapientia habito in consilio, et eruditis intersum cogitationibus.
Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
13 Timor Domini odit malum: arrogantiam, et superbiam, et viam pravam, et os bilingue detestor.
Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
14 Meum est consilium, et aequitas, mea est prudentia, mea est fortitudo.
Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
15 Per me reges regnant, et legum conditores iusta decernunt:
Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
16 Per me principes imperant, et potentes decernunt iustitiam.
Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
17 Ego diligentes me diligo: et qui mane vigilant ad me, invenient me.
Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
18 Mecum sunt divitiae, et gloria, opes superbae, et iustitia.
Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
19 Melior est enim fructus meus auro, et lapide pretioso, et genimina me argento electo.
Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
20 In viis iustitiae ambulo, in medio semitarum iudicii,
På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
21 ut ditem diligentes me, et thesauros eorum repleam.
till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
22 Dominus possedit me in initio viarum suarum, antequam quidquam faceret a principio.
HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
23 Ab aeterno ordinata sum, et ex antiquis antequam terra fieret.
Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
24 Nondum erant abyssi, et ego iam concepta eram: necdum fontes aquarum eruperant:
Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
25 necdum montes gravi mole constiterant: ante colles ego parturiebar:
Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
26 adhuc terram non fecerat, et flumina, et cardines orbis terrae.
när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 Quando praeparabat caelos, aderam: quando certa lege, et gyro vallabat abyssos:
När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
28 quando aethera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum:
när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
29 quando circumdabat mari terminum suum, et legem ponebat aquis, ne transirent fines suos: quando appendebat fundamenta terrae:
när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
30 Cum eo eram cuncta componens: et delectabar per singulos dies, ludens coram eo omni tempore;
då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
31 ludens in orbe terrarum: et deliciae meae esse, cum filiis hominum.
jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
32 Nunc ergo filii audite me: Beati, qui custodiunt vias meas.
Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
33 Audite disciplinam, et estote sapientes, et nolite abiicere eam.
Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
34 Beatus homo qui audit me, et qui vigilat ad fores meas quotidie, et observat ad postes ostii mei.
Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag och håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
35 Qui me invenerit, inveniet vitam, et hauriet salutem a Domino:
Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
36 qui autem in me peccaverit, laedet animam suam. Omnes, qui me oderunt, diligunt mortem.
Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
