Proverbiorum 7
1 Fili mi, custodi sermones meos, et praecepta mea reconde tibi. Fili
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 serva mandata mea, et vives: et legem meam quasi pupillam oculi tui:
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 liga eam in digitis tuis, scribe illam in tabulis cordis tui.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Dic sapientiae, soror mea es: et prudentiam voca amicam tuam,
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 ut custodiant te a muliere extranea, et ab aliena, quae verba sua dulcia facit.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 De fenestra enim domus meae per cancellos prospexi,
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 et video parvulos, considero vecordem iuvenem,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 qui transit per plateam iuxta angulum, et prope viam domus illius, graditur
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 in obscuro, advesperascente die, in noctis tenebris, et caligine.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 Et ecce occurrit illi mulier ornatu meretricio, praeparata ad decipiendas animas: garrula, et vaga,
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 quietis impatiens, nec valens in domo consistere pedibus suis,
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 nunc foris, nunc in plateis, nunc iuxta angulos insidians.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 Apprehensumque deosculatur iuvenem, et procaci vultu blanditur, dicens:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 Victimas pro salute vovi, hodie reddidi vota mea.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 idcirco egressa sum in occursum tuum, desiderans te videre, et reperi.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 Intexui funibus lectulum meum, stravi tapetibus pictis ex Aegypto.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 aspersi cubile meum myrrha, et aloe, et cinnamomo.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Veni, inebriemur uberibus, et fruamur cupitis amplexibus, donec illucescat dies.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 non est enim vir in domo sua, abiit via longissima.
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 sacculum pecuniae secum tulit: in die plenae lunae reversurus est in domum suam.
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 Irretivit eum multis sermonibus, et blanditiis labiorum protraxit illum.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 Statim eam sequitur quasi bos ductus ad victimam, et quasi agnus lasciviens, et ignorans quod ad vincula stultus trahatur,
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 donec transfigat sagitta iecur eius: velut si avis festinet ad laqueum, et nescit quod de periculo animae illius agitur.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Nunc ergo fili mi, audi me, et attende verbis oris mei.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Ne abstrahatur in viis illius mens tua: neque decipiaris semitis eius.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 multos enim vulneratos deiecit, et fortissimi quique interfecti sunt ab ea.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
