Proverbiorum 5
1 Fili mi, attende ad sapientiam meam, et prudentiae meae inclina aurem tuam,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 ut custodias cogitationes, et disciplinam labia tua conservent. Ne attendas fallaciae mulieris.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 favus enim distillans labia meretricis, et nitidius oleo guttur eius.
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 novissima autem illius amara quasi absinthium, et acuta quasi gladius biceps.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Per semitam vitae non ambulant, vagi sunt gressus eius, et investigabiles.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Nunc ergo fili mi audi me, et ne recedas a verbis oris mei.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Longe fac ab ea viam tuam, et ne appropinques foribus domus eius.
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Ne des alienis honorem tuum, et annos tuos crudeli.
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 ne forte implentur extranei viribus tuis, et labores tui sint in domo aliena,
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 et gemas in novissimis, quando consumpseris carnes tuas et corpus tuum, et dicas:
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 Cur detestatus sum disciplinam, et increpationibus non acquievit cor meum,
och säga: "Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 nec audivi vocem docentium me, et magistris non inclinavi aurem meam?
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Pene fui in omni malo, in medio ecclesiae et synagogae.
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Bibe aquam de cisterna tua, et fluenta putei tui:
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 Deriventur fontes tui foras, et in plateis aquas tuas divide.
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 Habeto eas solus, nec sint alieni participes tui.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Sit vena tua benedicta, et laetare cum muliere adolescentiae tuae:
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 cerva charissima, et gratissimus hinnulus. ubera eius inebrient te in omni tempore, in amore eius delectare iugiter.
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Quare seduceris fili mi ab aliena, et foveris in sinu alterius?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Respicit Dominus vias hominis, et omnes gressus eius considerat.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Iniquitates suas capiunt impium, et funibus peccatorum suorum constringitur.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Ipse morietur, quia non habuit disciplinam, et in multitudine stultitiae suae decipietur.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
